Wale Watu

23 oktober

Tänk vad alla intryck, film, foto, personliga möten, människor, musik, miljöer och allt vad man kan komma på, omedvetet påverkar oss. Fast ibland kommer tillfällen då man blir extra medveten – sådana tillfällen är när jag känner hur inspirationen börjar klia i fingrarna på mig. Det är något jag vill få ut, men hur? Något jag vill producera, men vad? Såg just en tänkvärd dokumentär om Annie Leibovitz, som bland annat blev känd av att fotografera utstickande bilder av kända personer. Den här filmen väckte lite av den där känslan inom mig… Den där känslan som inte går att sätta fingret på.

Anna Leibovitz är en vanlig kvinna med en vision och som vann på att dansa sin egen vals. Efter att ha jobbat nära the Rolling Stones under deras storhetstid med allt vad det innebar, spenderade hon lite tid på ett rehab, från vilket hon kom ut utan att någonsin se i backspegeln. Det var väldigt fascinerande och jag insåg vilken viktigt egenskap det är att inte fastna i samma gamla träsk, älta varför man gjorde på ett visst sätt, varför man sa något speciellt till fel person. Har alltid trott på att saker händer av en anledning, likaså människor kommer in i ditt liv av en anledning – antingen för att stanna eller bara lära dig något innan de drar vidare. Är de personer som drar vidare – grubbla inte ner dig och försjunk i tankar om vad du gjort för fel. Jag har själv märkt hur snabbt man glider ifrån personer man tidigare pratade med varje dag, trots sociala mediers stora möjligheter. Det är ingen idé att vara ledsen, för de personerna hade troligtvis inte stannat mycket längre om jag varit kvar i Sverige. Får man en möjlighet och magkänslan säger ”Ta den”, då måste man vara egoistisk. Cus truth is, man lever bara en gång – varje människa har bara sitt liv en gång, så vi kan inte gå runt hela livet och anpassa oss efter andras viljor.

Just i denna stund sitter min familj på planet på väg till Sydafrika. Känslan är väldigt speciell, liksom pirrar i mig vilket känns märkligt då jag ju känner min familj utan och innan. Men tror det är det otroliga i att de kommer bara för min skull. De åker hela vägen ner till Sydafrika för att träffa mig och ta del av min nya vardag. Känslan är extra stark då jag under snart 4 månader har varit den konstanta ”gästen”. Inte så att jag inte är välkommen, men alla har sina liv och sina familjer – det är en annan femma med de sina.

Under nästan två års tid har jag pratat och berättat otaliga gånger om saker jag upplevt och sett här nere, om personer jag mött, intryck jag fått. Under nästan två år har jag försökt ge liv åt något för att försöka få dem att förstå – men ingenting är någonsin 100% som man föreställer sig. Nu kan jag äntligen visa dem alltihop på riktigt – få dem att förstå och se på riktigt, inte bara få dem att ”tro” att de förstår. Imorgon bitti kommer Per och hämtar upp mig för att köra ner mot Durban. Körde en liten rövare och svarade mammas meddelande med ”Vi ses i Hluhluwe” – skulle bli en överraskning att jag möter dem på flygplatsen, så blev ju heltokigt när hon frågade hur det blir! Ska göra en snitsig liten skylt med ”Petterssonarna” skrivet med stora bokstäver. Ja – imorgon blir en bra dag!

Lyssna på Khadja Nin – Wale Watu – jag förstår inte ett ord, men det är ngåot i låten som berör på djupet. Går lätt at hitta genom att söka på youtube, helt fantastisk.

Skor från ledningen = droger / 12 fantastiska visdoms tips

21 oktober

När vi satt i bilen igår på väg ut till Nibela och Ekuseni primary school hängde ett par skor från en av ledningarna. Min första tanke var stackars den unge som fått sina skor uppkastade – så högt att det är omöjligt att få ner dem ens med en extra hög stege. Tänkte inte mer på skorna förrän ett liknande scenario syntes någon kilometer längre fram på vägen. Svaret när jag trevande frågade Dumsani var enkelt. ”It is a sign that they are selling drugs in the area”. Han berättade att det är väldigt vanligt att man ser just sådan här ”skyltning” i the townships utanför storstäderna. Fast då ännu mer avancerat… Olika färger på skorna indikerar vilka typer av droger som säljs. Då vet ni vad ni ska leta efter om ni är sugna på lite droger sådär någon eftermiddag.

Om man inte är något fan av droger, kan man testa göra som Christina och jag i söndags. Knallade hem dit kring lunchtid, varefter vi direkt åkte iväg till Zamimpilo för att se på testexemplar till en liten souvenir hörna på Hlulala Guest House där hon just tagit över det administrativa ansvaret. Zamimpilo är en fantastisk afrikansk marknad med mängder av hantverk av alla dess slag. Känns däremot nästan som stöld när man kan köpa ett fantastiskt fint och välarbetat armband för 10 rand… Bara pärlorna kan man tycka borde kosta mer än 10 rand (6.50 sek). Därefter bakade vi svenskt tunnbröd i stekpannan. Blev aningen sött för att vara bröd, men inte så tokigt ändå haha.

Nämnt tidigare att jag har en känsla av att vilja veta allting och lära mig om allt möjligt nu när jag är här nere. Fortsatt kolla runt lite på online kurser och hittade igår en fantastisk hemsida: coursera.org, där gratis online kurser är tillgängliga på en mängd universitet. Hoppade på en från Yale ”Moralities of Everyday Life”, där det bland annat diskuteras ”Varför tycker vi vissa saker är rätt och andra fel?” ”Varför tycker alla olika om vad som är rätt och fel?”. Började två veckor in och med tanke på att min familj är på ingång, blir det svårt att komma ikapp. Men tänker jag kan se den här kursen som en trial och hur arbetssättet fungerar för mig, innan jag signar upp mig för en kurs och går in för den 100%. Man får bara ett achievement certificate om man klarar uppsatserna och testen med 70% rätt. Man kan till och med välja att uppgradera the achievement certificate till ett verified certificate (dock mot en kostnad till 350 sek) som sedan kan användas som officiellt bevis av avklarad kurs i ditt cv!

Tillbaka till något helt annat, har jag nu fått höra från olika oberoende håll samma förklaring till den höga siffran våldtäkter. Den traditionella tron är att en erektion inte får gå till spillo utan måste se till att användas innan den går ner… blir nästan mörkrädd.

22 oktober

Läste den här artikeln idag och var bara tvungen att dela med mig – tycker den är otroligt inspirational och fin!

When my grandmother, Zelda, passed away a few years ago at the age of 90, she left me with a box of miscellaneous items from her house that she knew I had grown to appreciate over the years.  Among these items is an old leather-bound journal that she aptly named her ‘Inspiration Journal.’

Throughout the second half of her life, she used this journal to jot down ideas, thoughts, quotes, song lyrics, and anything else that moved her.  She would read excerpts from her journal to me when I was growing up, and I would listen and ask questions.  I honestly credit a part of who I am now to the wisdom she bestowed on me when I was young.

Today I want to share some of these inspiring excerpts with you.  I’ve done my best to sort, copyedit, and reorganize the content into twelve inspiring bullet points.  Enjoy.

1. Breathe in the future, breathe out the past.  No matter where you are or what you’re going through, always believe that there is a light at the end of the tunnel.  Never expect, assume, or demand.  Just do your best, control the elements you can control, and then let it be.  Because once you have done what you can, if it is meant to be, it will happen, or it will show you the next step that needs to be taken.

2. Life CAN be simple again.  Just choose to focus on one thing at a time.  You don’t have to do it all, and you don’t have to do it all right now.  Breathe, be present, and do your best with what’s in front of you.  What you put into life, life will eventually give you back many times over.

3. Let others take you as you are, or not at all.  Speak your truth even if your voice shakes.  By being yourself, you put something beautiful into the world that was not there before.  So walk your path confidently and don’t expect anyone else to understand your journey, especially if they have not been exactly where you are going.

4. You are not who you used to be, and that’s OK.  You’ve been hurt; you’ve gone through numerous ups and downs that have made you who you are today.  Over the years, so many things have happened – things that have changed your perspective, taught you lessons, and forced your spirit to grow.  As time passes, nobody stays the same, but some people will still tell you that you have changed.  Respond to them by saying, “Of course I’ve changed.  That’s what life is all about.  But I’m still the same person, just a little stronger now than I ever was before.”

5. Everything that happens helps you grow, even if it’s hard to see right now.  Circumstances will direct you, correct you, and perfect you over time.  So whatever you do, hold on to hope.  The tiniest thread will twist into an unbreakable cord.  Let hope anchor you in the possibility that this is not the end of your story – that the change in the tides will eventually bring you to peaceful shores.

6. Do not educate yourself to be rich, educate yourself to be happy.  That way when you get older you’ll know the value of things, not the price.  In the end, you will come to realize that the best days are the days when you don’t need anything extreme or special to happen to make you smile.  You simply appreciate the moments and feel gratitude, seeking nothing else, nothing more.  That is what true happiness is all about.

7. Be determined to be positive.  Understand that the greater part of your misery or unhappiness is determined not by your circumstances, but by your attitude.  So smile at those who often try to begrudge or hurt you, show them what’s missing in their life and what they can’t take away from you.

8. Pay close attention to those you care about.  Sometimes when a loved one says, “I’m okay,” they need you to look them in the eyes, hug them tight, and reply, “I know you’re not.”  And don’t be too upset if some people only seem to remember you when they need you.  Feel privileged that you are like a beacon of light that comes to their minds when there is darkness in their lives.

9. Sometimes you have to let a person go so they can grow.  Because, over the course of their lives, it is not what you do for them, but what you have taught them to do for themselves that will make them a successful human being.

10.  Sometimes getting the results you crave means stripping yourself of people that don’t serve your best interests.  This allows you to make space for those who support you in being the absolute best version of yourself.  It happens gradually as you grow.  You find out who you are and what you want, and then you realize that people you’ve known forever don’t see things the way you do.  So you keep the wonderful memories, but find yourself moving on.

11. It’s better to look back on life and say, “I can’t believe I did that,” than to look back and say, “I wish I did that.”  In the end, people will judge you in some way anyway.  So don’t live your life trying to impress others.  Instead live your life impressing yourself.  Love yourself enough to never lower your standards for anyone.

12. If you’re looking for a happy ending and can’t seem to find one, maybe it’s time to start looking for a new beginning.  Brush yourself off and accept that you have to fail from time to time.  That’s how you learn.  The strongest people out there – the ones who laugh the hardest with a genuine smile – are the same people who have fought the toughest battles.  They’re smiling because they’ve decided that they’re not going to let anything hold them down, they’re moving on to a new beginning.

Ensamhet är bara ensamhet om man själv känner sig ensam

18 oktober 2014

Ensamhet är bara ensamhet om man själv känner sig ensam. Kanske låter onödigt invecklat, men det är så jag ser på det. Under de senaste veckorna har jag verkligen lärt mig att tycka om att vara bara med mig själv. Det känns som en stor vinst att kunna göra ett aktivt val (när tillfället ges) att vara ensam, ligga och läsa, vila ögonen och lyssna på skön musik. Hänt flera gånger den här veckan att jag till och med längtat till klockan fyra för att kunna gå hem och stänga om mig i mitt rum. Knasigt egentligen men så har det varit. Jag har aldrig haft problem att vara själv tidigare heller, men nu känns det på en annan nivå. Detta innebär dock inte att jag har gått och blivit osocial – inte alls! Tackar fortfarande ja till alla möjligheter till utflykter och erfarenheter. Läste några artiklar om ”strong alone” där min känsla beskrevs som ett stort mentalt mognadssteg, vilket inte bara ökar de egna tillfredskänslorna, utan också förhållanden till andra då de byggs på vilja och inte behov eller desperation. Med andra ord en ännu större vinst! Hoppas artiklarna i fråga stämmer in med verkligheten.

I torsdags höll Star for Life i Umkhanyakude Districts Youth Dialogue, med tema Leadership is your contribution. Syftet är att skapa en plattform för skolungdomar att lyfta de problem som är centrala för dem i sin närmiljö. De ges även en möjlighet att komma med förslag på lösningar till problemen, inför en publik bestående av stakeholders som sedan kan sätta lösningarna i verket. Fem Star for Life elever hade varit på the 4th national children’s youth parliament i Kapstaden förra veckan, varav en av dem, Mduduzi, blivit utvald till den nya barnambassadören för KwaZulu Natal. Mduduzi höll ett väldigt starkt tal, där han uttryckte sitt hopp om att the youth should move from dreamers to doers. Han pratade även om att ungdomar måste börja ta över ansvaret och inte förvänta sig att föräldrar och vuxna ska lösa allting. Efter hans tal hölls en kort presentation av de olika kommissionerna som skulle formas kring: Crime, education, health och poverty and social issues.  Mitt ansvar under dagen var att ta anteckningar av allt som sas. Kan dessvärre inte skriva allt här, då det klara datorskrivna dokumentet slutade på 9 A4 sidor. I stort pratades det mycket kring teenage pregnancy, som fortsätter vara ett stort problem framförallt i the deep rural areas. Ett av förslagen som kom upp var att folk från området som själv fått barn under skolåren ska komma till skolor och berätta om deras erfarenhet. De hoppas att det blir mer slagkraftigt om någon som själv varit med om det uppmanar till abstinense än om någon utomstående gör det, vilket jag håller med om.

Gällande health var det väldigt mycket fokus på flickor. Egentligen mycket fokus på flickor hela tiden… Ska jag var aärlig tycker jag pojkar är lika involverade om inte mer i health och framförallt rape och teenage pregnancy frågor. Istället läggs allt ansvar på flickorna, som pga kulturen har lägsta status i samhället och är de som kan göra minst för att påverka situationen… Men detta kan jag ju självklart inte ställa mig upp och säga. Även flickorna själva är så indoktrinerade med att allt är deras fel så de kan också säga att det bör vara mer ”girl talks” etc. En annan intressant sak är hur det kom fram att lärare är ett väldigt stort problem i skolorna. Tidigare har det vairt prat om elever som inte gör sina läxor etc. Men eleverna påpekar att många lärare är unqualified och inte gör sitt arbete ordentligt, utan snarare sitter på facebook eller whatsapp under lektioner, kommer för sent, röker och ibland även kommer fulla eller bakis till lektioner. Hoppas innerligt the department of eduation lyssnade noga här, då problemet inte bara togs upp vid ett eller två tillfällen utan flera gånger. I slutet ställde JD frågan vad några av eleverna och stakeholders skulle säga till presidenten om de fick 20 sekunder att be honom förändra något. Tyngdvikten hamnade här på införskaffandet av transport till skolan för de elever som bor väldigt långt bort. I nuläget är det otaliga elever som går minst en timme en väg till skolan – ofta på tomma magar. Även bygga fler kliniker och bibliotek, då fattigdom och brott är produkter av lack of education. Pga fattigdomen har de som behöver utbildning och vård mest inte råd att ta sig till the clinics, som för övrigt är dåligt sanerade, eller bibliotek pga transport kostnader.