Elephant interaction

Det var med skräckblandad förtjusning Anna, Christina och jag satt och såg elefanterna närma sig. Alltmedan de blev större och större i solskenet kunde jag känna hur pulsen ökade. Idag började vi morgonen med frukost på Baubab varefter vi åkte till Bayete Zulu för elephant interaction. Wow vilken upplevelse. Elefanterna Rachel, Rambo och Jabulani är beroende av mänsklig kontakt sedan unga åldrar. Tre skötare bor och lever med dem dygnet runt. De berättade att de inte behöver bära vapen när de är ute i parken trots lejon, bufflar och andra livsfarliga djur - de har ju livvakter på omkring 5 ton… 

Otroligt fascinerande hur starka banden var mellan männen och dessa jättar. Vi fick mata alla tre, känna på bröstmusklerna, magen precis vid hjärtat och till och med stoppa in maten direkt i munnen… Tungan var läskigt mjuk i kontrast till den grova huden. Jag har haft min hand i en afrikansk elefants mun... Trodde jag aldrig jag skulle kunna säga.

Jag pratade med en av skötarna lite grann efteråt och han berättade att de kommunicerar med elefanterna när de ska till "main gate". Interaktionen sker klockan 11 varje dag, för att skapa en vana hos elefanterna. Men ibland vid stora antal besökare har de även möten på eftermiddagen, då får de prata med de massiva djuren så de börjar lunka till huvudentrén igen. Helt magiskt - något alla som åker hit bör göra! 

Vi har även haft en mysig "läggapusselkväll" hos Christina, med hemmagjord hamburgare. Och idag när vi kom hem från att ha sett när vuxna överviktiga män slängt sig i högar (ja rugby), körde vi nästan över en gigantisk snigel...

Godnatt från Afrika

Lejonmat

Det är skrämmande vad tiden bara flyger förbi… Var ju igår jag skrev förra inlägget… Eller? 

Har varit fortsatt hett men vackert väder, nedan tycker Sandile det är väldigt jobbigt att ligga i solen - påstod han i alla fall, men det kan man ju tolka olika efter att ha sett den nästan reklamliknande bilden. Själv tycker jag han ser rätt nöjd ut med tillvaron ;) Blev en första simlektion också - i ungefär 2 minuter till vi insåg att poolen bara räckte till ett simtag. Lätt att avverka många längder i alla fall, även för nybörjare. 

Här har vi Luthando, den nye Media ansvarige på Star for Life. Han är i full med invigningsfilmen till jubileumskonserterna i Sverige nu i slutet på mars. Anna sa att hon ska försöka gå på Stockholmskonserten 28 mars, så hon kan sitta där och se inledningen och tänka "hihi jag var där när detta filmades - "tokcoolt" Anna! Hoppas innerligt att Ayana, flickan som står ett steg längre fram, får chans att någon gång komma till Sverige. Blir lika förundrad varje gång hon ställer sig framför en publik och delger en dikt eller drama. Här hade hon fått några timmar på sig att memorera inledningstexten - inte en match för denna pinglan!

Veckorna har mest fyllt av besök på våra high schools. Precis som alltid här i Afrika, blev det lite omplanering i sista minuten - men inte gjorde det oss något. Under andra veckan åkte vi med The Mobile Clinic för att ta del av Health Education. En grupp om 120 elever i en aula som lyssnade till Sicebile när hon berättade bl.a. om vikten av renlighet "in ALL areas", menstruation och omskärelse. Elever fick även komma upp och visa hur de tvättar sig, hur de tvättar kläder och borstar tänderna. Blev många generade skratt när det nämndes "private parts", precis som det garanterat blivit i en svensk åttonde klass också… Var kul att se, trots att det var svårt att hänga med fullt överallt pga språket. När det gäller känsliga ämnen föredrar våra kollegor att använda isiZulu för att budskapet ska nå fram till samtliga elever. Detta var även fallet när vi fick följa med Noluthando för Girlstalk, där hon pratade om relationer, avhållsamhet, säkert sex, STD och HIV. "If you sleep with a person, you sleep with his past". 

Noluthando gjorde en häftig förklaring när hon pratade om attityder och hårt arbete: Tar man varje bokstav i alfabetet och räknar vilken plats den ligger på, adderar alla siffrorna (bokstäverna) så får man ut en procent siffra av hur viktig just den delen är för att du ska bli framgångsrik med din dröm. 

A T T I T U D E 

1 + 20 + 20 + 9 + 20 + 21 + 4 + 5 = 100% 

--> Your attitude stands for 100% of your success 

H A R D W O R K 

8 + 1 + 18 + 4 + 23 + 15 + 18 + 11 = 98% 

Hon gjorde även en tänkvärd liknelse: 

" Give the man a fish and you will feed him for one day. But if you teach the man to fish, you will feed him for the rest of his life". Star for life försöker ge sina clever kunskapen att fiska. 

Nedan är jag och Anna vid Sodwana Bay efter en tidigt avslutad dag på Mdukuy high school, där vi för första gången fick se en idrottslektion… Inte riktigt som i Sverige. Ett dussin elever stod i en halvcirkel med sina skoluniformer och gjorde lite övningar som läraren, sittandes på en stol i mitten, sa till dem att göra. Allt medan resten av klassen satt och tittade på, väntandes på sin tur. Intressant! 

Vi har även fått ta del av en Awareness Campaign på Kufezekile high school, där de haft en del problem med drogermissbruk av olika slag. Alexander och Lisa hängde också på. Vi hade tänkt att vi lite diskret skulle lyssna i bakgrunden, men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Vi blev placerade på stolar på scenen så alla elever kunde se minsta rörelse.. Vi ser ändå ut att lyssna noga på bilden tycker jag! 

Efter långa varma dagar är det alltid lika gott med salta popcorn… Åt visst upp hela själv… Man lever ju bara en gång eller hur är det nu ;) Gott var det! 

Förra helgen var vi åter vid Sodwana Bay hela helgen. Anna stannade över natten med Christina, medan Sandile, Speh (till höger i bild) och jag gjorde en visit hos deras mormor (med helsvart huvudbonad) - en ursöt gammal tant. Fick mig att sakna min lilla mormor där hemma också. Det är allt bra vi har de gamla. Speh och Sandiles mormor och morfar vill vi kommer dit en heldag för att laga svensk mat och hjälpa dem röja i trädgården, så får se när vi får ihop det men hade varit himla mysigt. 

Anna och jag har även en privat biltvätt - nödvändigt när man bor i hluhluwe där bilen blir smutsig bara man åker en meter. "You have to ride with style in a clean car" - japp vi håller helt med dig Mr Ngubane. 

I söndags gjorde vi gott i området, när vi åkte runt med fantastiskt fina stickade tröjor som skickats ner av min granne Mona. Hon har en garnbutik i Vellinge, med stickcafé, så damerna har haft som projekt sticka tröjor till våra barn här i Sydafrika. Finns såklart fina bilder där barnen har sina nya tröjor på sig, men tyckte bilden nedan på mormor som får en till sitt barnbarn är oslagbar.. - håller ni inte med?! 

Dessvärre bleb health screening inställt en av dagarna i veckan, så vi tog tillfället i akt och åkte till Jozini och Tiger Lodge. Helt fantastisk utsikt hela vägen. Syns hur vi njuter. Nere vid dammen på den första bilden stod ett 20-tal elefanter och drack (syns tyvärr inte i bild), vilket gjorde afrika-känslan complete. 

Det har även blivit lite Afrika-mat med potou och köttgryta - det gick hem hos Anna också. Finns ett gulligt litet snabbkök i Mduku (2a bilden), där de har riktigt god afrikansk mat. En stor låda för R25 - ett riktigt kap! 

Igår var vi på Nibela Primary school bl.a. för en workshop om drömmar med årskurs 6. Anna var också en duktig elev som ritade ner sina drömmar tillsammans med de andra eleverna. Hon fick en radda med nya små fans också bland de allra yngsta - HEEEEEEJ säger de till kameran. 

På eftermiddagen var vi utbjudna till Alexander och Lisa på Thanda, där en av deras kollegor tog med oss ut på en liten runda. Jisses säger jag bara. Kanske har ett leende på bilden nedan, men oh vad pulsen slog snabbt. Här är det ändå lugnt, värre var det bara några minuter tidigare då Alexander, trots Warrens varning att en lejonhanne borde lura i närheten, hoppar ur framsätet för att klättra upp på flaket med oss. Medan han går runt bilen ger han oss samma information att det vi kanske får se ett lejon, på vilket Anna lugnt svarar "Ja det är bakom dig". Utan någon som helst förvarning var hannen tre meter bakom Alexander… Anna och jag skakade när lejonet röt till mot oss. Då var vi inte fräcka. Tog en stund innan Alexander insåg vad som kunnat hända - då blev även han lite skärrad. SHIT POMMES FRITES 

Enjoy to be young - se till att leva och njuta av ditt stadie!

Sitter just nu nergosad i sängen med en chokladkaka i handen, Hluhluwe utanför fönstret och livet känns rätt gött. I måndags bar det av till King Shaka för att hämta upp Anna - min superhärliga volontär som ska stanna under en månad. Var en himla tur vi jag gjort en namnskylt, för "gissnings"-lekarna gick inget vidare… Christina menade på att det skulle vara lätt "Bara håll utkik efter någon som ser lost ut med mycket bagage, svenskorna packar alltid för mycket bagage.." Jahapp så då gjorde vi det alltmedan Sandile lekte professionell flygplatsvärd genom att härma värdarna som tog emot första klass passagerare. Skylten vilade på ena armen, sedan andra för att slutligen hamna i mitten. Efter en dryg halvtimme med många skratt och misslyckade gissningar började människoflödet rinna ut och ingen förvirrad tjej gick att finna. Så plötsligt står en söt brunett framför oss och säger "hej det är mitt namn på skylten". Inte såg hon borttappad ut eller hade stort bagage - faktiskt minsta bagaget jag sett! Nu kunde det i alla fall bära av till Hlulhuwe igen i vår nya hyrbil - lyxigt. 

                         
    

Första veckan blev det introduktionsdag följt av skolbesök. På bilden ovan är vi på Cwakeme High school och får ta del av Jalis workshop "Journey to self". Otroligt inspirerande varje gång man deltar i de här workshopen. Den här gången blev jag framförallt imponerad över hur Jali lyckades förmedla budskapet till klasser om 100 elever, med en icke fungerande mikrofon, tryckande värme och vind som ven i tältet. Under veckan har även jag fått en större inblick i arbetet bland coacherna på the high schools och under vilka förhållanden de ofta tvingas arbeta. Att vi från Sveriges sida ibland kan tycka det verkar oorganiserat är i själva verket väldigt orättvist bedömt - inte ens coacherna får reda på vilka tider de har tillgång till elever förrän samma morgon de anländer till skolan. Då följer en procedur av artigheter gentemot rektorn och övriga lärare innan man snällt får be om tillåtelse till en klass. Wow vilket tålamod våra coacher har. Har även varit med coach Zethu under två tillfällen hittills när hon gjort classroom sessions på Dlilanga samt Eqakweni high school - samma procedur. Det här är inget Star for Life kan påverka utan hur hela systemet och kulturen är uppbyggd. Känns kanon att Anna, som nyutexaminerad lärare, får ta del av en helt annan skolvardag och se hur logistik och klassrumsmiljön ser ut. I många klasser sitter 60 elever inklämda, medan som Anna sa att många lärare hemma kan klaga på en grupp om 30 elever för att "den är för stor". 

Zethus klasslektioner var också en upplevelse. Varje klass började hon på liknande sätt "Why are we here at school?" Är det för att våra föräldrar tvingat oss, eller för att vi själva vill ta kommandot över våra liv och påverka framtiden med hjälp av en utbildning… Med en sådan inledning upplevde jag att man får med sig eleverna direkt, genom att kasta ut en fråga och tvinga dem att tänka efter och delta. Temat för dagen var "Enjoy to be young". Den handlade om att man ska leva i det stadiet man är i - inte hoppa över till vuxna stadier såsom moder eller faderskap när man fortfarande själv är ett barn. Mot slutet av klassen bad hon klassen visa hur de njuter av att vara unga. Sångare, rappare, dansare och poeter rusade upp på scenen efter varandra. Scenskräck vet dem inte vad det är för något. Hur kul som helst att se elevernas självförtroende växa medan de stod framför den uppskattande publiken. Många gånger blev det ett utbyte mellan elever, där en dansare kunde be klassen göra beat eller sjunga i bakgrunden. 

På fredagen var det inga skolbesök, så vi tog tillfället i akt att åka till Mtubatuba och St Lucia över dagen. Ovan lyckades Anna fånga en rätt rolig bild - jag trodde inte jag skulle vara med i fotot, men tydligen tyckte Sandile att jag skulle komma tillbaka för posering. 

På söndagen var det traditionella Zulubröllop på schemat ute i Nompondo - byn där jag bodde mina första 6 veckor. Samtliga bröllop jag varit på har varit olika varandra. Fick reda på att det beror på vilken kyrka man tillhör. Under söndagen firades ett Nazareth bröllop, med monoton musik ur långa trumpetliknande instrument. Både Anna och jag var rätt eniga om att vi saknade lite glad sång, men god mat var det i alla fall! Vi fick till och med hjälpa till att lägga upp maten på tallrikarna för gästerna. Då kände vi oss lite verksamma i alla fall. Kul att få inblick i hur kvinnorna skötte köket. I Zulukulturen är maten väldigt enformig, samma typ av mat på alla tillställningar oavsett om det är begravning, bröllop eller annat event: Kött eller kycklinggryta, poutou (baserat på majsmjöl)/ris, rödbetssallad, coleslaw, butternut, lite sallad och ofta bönor blandade med majonnäs.