Närmare verkligheten

Vad mycket saker man har man som man egentligen klarar sig minst lika bra utan. Man ska alltid vara så himla smart och säger "det kan vara bra att ha". Jo det var jättebra att jag införskaffade ett paraply - hade nog varit ännu bättre om jag kom ihåg att använda det när det regnar. Istället springer jag så snabbt benen förmår röra sig genom hällregnet och får lerspår längs hela ryggen… Hade varit kul om man någon gång använde alla kläder man har med sig på en resa. Visst jag har använt allting, i alla fall en gång, men vissa plagg kanske det bara blivit just en gång. Min vän har två tshirts, två linnen, tre par byxor, ett par sneakers och ett par flipflops. Hur smidigt som helst - han behöver aldrig oroa sig för mycket över vad han ska ta på sig och inte blir tvätthögen för stor heller. Dock tycker han det är lite tradigt ibland, men jo han erkänner att det är himla praktiskt. 

Spenderat helgen i Mduku, ca 20 minuter nordöst om Hluhluwe hos Sandiles familj. Igår kväll satte jag mig på en bänk utanför köket, kände kvällsbrisen tacksamt fläkta i den annars fortfarande heta luften, beskådade den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett och tänkte. Jag tänkte på hur lugn jag känner mig varje gång jag besöker hans hem och frågade mig varför. De har ingen elektricitet, finns bara en kok-platta över en gastub, utedass, plåttak så värmen byggs på hög och förvandlar rummen till en bastu under natten. När man ska tvätta sig får man en liten tvätt balja vi hemma i Sverige knappt "får plats" att tvätta våra bebisar i.. Här i får vuxna män plats på huk för att "take a bath". Man använder en liten handduk som man gnuggar in med tvål varefter det blir lättare att skrubba sig utan att skvätta alltför mycket vatten utanför den lilla baljan. Man måste snåla med de få liter vatten man har att plaska i. Vattnet hämtar de i dunkar från en av grannarna som har en större tunna dit en lastbil kommer emellanåt för att fylla på. 

Jag tror det är just det här som gör mig lugn. Livet fungerar fantastiskt bra utan alla maskiner, rinnande vatten och elektricitet - visst gör de livet lite enklare och snabbare, men that's about it. Under lördagen satt Sandile, hans lillasyster Spesihle och jag för att tvätta. De sjöng högt på olika gospel låtar och vi hade hur kul som helst. De fick sig några goa skratt åt mina tvättekniker, aldrig var de nöjda utan tvättade om allt jag tyckte jag skrubbat i oändlighet... Mina händer var röda och kliade. Men inte så konstigt egentligen, jag har aldrig lärt mig tvätta för hand mer än skölja upp småsaker i handfatet. De tycker mina händer är "too soft". Att tvätta mig i badbaljan tar tio gånger så lång tid, och råkade även spilla ut hälften av vattnet på golvet när jag skulle försöka bära ut det och slänga det över gräsmattan. Så beroende man blir av alla "förskönligheter". Känns nästan pinsamt att man behöver lära sig leva "utan" allt som man annars tar för givet, men jag tycker om det. Det känns som man kommer närmare verkligheten på något sätt. 

Kände mig på något konstigt vänster nära verkligheten redan på väg till Mduku i minibussen. Plötsligt, på en av grusvägarna, tvärstannar bilen, föraren springer ut och tar upp en fågel som blivit överkörd innan han rusar in i bilen igen… "Fy tusan vad äckligt", tänkte jag. "That is his dinner", sa Sandile och ryckte på axlarna, skönt för föraren att han slapp gå till Spar (matbutiken) för att handla fågel… Jo, det är ju också smidigt precis som att ha lagom mycket kläder. 

Lika mycket som jag nu börjar känna att det här är mitt hem, framförallt den där dagen förra veckan när jag åkte den stora turistbussen med en stor grupp svenskar och såg ut på omgivningarna, är det något nytt jag lär mig hela tiden både personligt och om omgivningen.