How it all started - I'm marching for life

När jag gick på stranden i morse kom jag på mig själv att ha stannat, spanandes längs horisonten. När man är på stranden och ser ut över havet, kan man låtsas vara var som helst i världen. Likadant, om man lägger sig i sanden och ser upp mot himmeln, dag som natt, finns inga bromsar för hur långt man kan resa. För mig är den tanken lugnande. Den gör att jag kan vara nära min familj och vänner oavsett hur långt bort jag reser. För visst är det så att fjärilarna börjat attackera magen i takt med att avresa närmar sig. Vad är det jag gett mig in på? - Mitt största äventyr hittills och det känns helt otroligt.

Just den här morgonen, reste mina tankar tillbaka i tiden, till då allt började. Kanske kan man spola tillbaka tiden så långt som till 6e klass. Redan då visste jag att någon gång i framtiden skulle jag åka som volontär. Jag drömde om att göra skillnad, kunna påverka och bidra med något på riktigt. I min tro är att det största du kan ge är din tid. Ordspråket lyder "Tid är det enda vi har gott om" - men tid är också det vi aldrig kan få tillbaka. Min tid kan inte köpa kläder, hus eller andra materiella saker som det är så ont om i många delar av världen. Den kan inte köpa mat, men den kan bidra till att stärka bandet mellan olika kulturer och människor. Tid kan framförallt bidra till kunskap, utbildning och personlig utveckling. Under mitt år i Afrika, är det just de sistnämnda delarna jag hoppas få ta del av - bli en del av.

Min första kontakt med Star for Life var 2010, då jag följde med för att se min kompis sjunga i masskören bakom the African Star Choir i Malmö Arena. Wow. Ni som varit med på konserter vet med vilken slagkraft de afrikanska rösterna och glädjen slår mot en. När jag började på Borgarskolan i Malmö hösten 2011, var jag snabb att anmäla mig till kören för årets konsert. Det var ingen i min klass som förstod varför jag ville "slösa" min fritid på något som de ansåg var kopplat till skolan - jag struntade i dem. Följande år, 2012, lyckades jag dra med mig fler. Jag minns särskilt hur Nadja och jag var en person från att bli uppdragna på scen - OH vilken besvikelse haha. Vad jag inte visste då var att jag endast några månader senare skulle bli uttagen till the Swedish Star Choir och få följa med ner till Sydafrika. Vad som hände inom mig under veckorna innan, under och efter den första resan har bidragit till att jag är där jag är idag. Framförallt två fantastiska lärare har en stor roll i min utveckling. De trodde på mig som ingen annan vuxen utomstående gjort tidigare. Jag fick möjlighet och utrymme att växa och vara Elin. Det är den största gåvan jag kunnat få: TACK - Ni har gett mig mycket av den styrka jag har idag, även om det varit en del näsdukar on the way. I'm marching for life by going for my dreams med huvudet högt och ett stort leende på läpparna - visst är de gött å' leva!

Klippet ovan är filmat från konserten i Malmö Arena 2011. Dumsanis reaktion kring 3:47 minuter in, sammanfattar allt - WOW.