December tider och luciaglitter

13 December 

Lucia utan glitter går inte, så var tvungen att ta en liten promenad och införskaffa luciaglitter och god choklad till mig själv. Bläddrade igenom lite "gamla" bilder och insåg återigen hur "obra" jag är på att uppdatera oftare… Nedan har ni min kompis Sandile - helgalen kille som aldrig slutar le, härligt inslag i vardagen! Inte lätt att hitta vänner i Hluhluwe, inte lätt att behålla de vänner man tror sig fått heller, så bäst att passa på att njuta av och ta vara på de roliga stunderna! Planerar att åka till Mtubatuba imorgon och hälsa på en av lärarna på Macabuzela som också blivit en vän - Ive got nothing to lose, inte här för att sitta inlåst i mitt rum :)! 

Här sitter jag och får hela håret flätat… Oh vad skönt det var! Vet däremot inte om det slutresultatet blev vidare snyggt, men kan utan vidare gå dit igen bara för att få tre tjejer att pilla i mitt hår haha. Men måste ändå säga att  nu när jag vant mig lite är det helt ok - fortfarande förskräckligt utsläppt, men uppsatt i en tutt på huvudet eller bak i en fläta är det ok (finns en bild från Mseni, Sodwana Bay nedan där jag har en "tutt").  

Under campingturen passade jag även på att göra mig en henna tatuering! Den höll närmare en vecka, men sen fick jag gå till Spar och köpa brun tushpenna för att fylla i haha. 

Dumsani och jag var lite gangsters när vi åkte från kontoret förra fredagen - eller jag tyckte vi var gangsters, men för honom var det mer vardag, så han skrattade gott när jag exalterat sa att jag var tvungen att få det på kort! Vi satt baklänges på flaket på en pickup (Mormor, kan lugna dig med att vi bara åkte 1km i lugnt område och hoppade av så fort vi kom till stan) 

Avslutningsfest på Star for Life kontoret, med "secret friend" julklappsutdelning" Själv gick jag hem som vinnare igen med en urcool strandstol i form av en "kylväskeryggsäck" - till råga på allt står det mitt namn på den :D! 

Skrev i tidigare inlägg att jag börjat måla tavlor igen! Här är min lille konsthörna - man kan ju ha det värre… 

Under förra veckan besökte vi även Dlilanga High School igen för att dela ut certifikat samt en pokal till gruppen vi drillat i dramat "Education First" för några veckor sedan. Tycker Dumsani har helt rätt när han trycker på vikten att uppmärksamma ungdomarna som deltar i våra dramer, då det ökar på självkänslan inte bara inom skådespeleri men även till att prestera bättre i skolan. 

Idag var jag även hos familjen Christina fått kontakt med under tiden som lärare på en grundskola i Mqobakazi. Fjorton personer sov i ett rum på ca 3x3 meter… Det är ingen underdrift när Christina säger att det är det fattigaste hon har skådat.. Kändes fantastiskt bra att ta med kläder som Anna och Malin (ni är änglar) skänkt, samt mat vi köpt till dem. Det är precis såhär jag önskar att det alltid gick till - inga stora krusiduller och massa fotografier för att de som överlämnar ska kunna visa hur medmänskliga de är… Christina gick enkelt genom bushen fram till rummet där mormor satt, för trots att hon knappt kan se eller röra på sig visar vi respekt genom att ge den gamla maten istället för de äldre barnen. Enkelt satte vi in det längs väggen utan att börja dra upp och visa vad vi hade med oss, innan vi promenerade tillbaka till bilen igen. "Man kan inte föda hela Afrika men man kan göra så gott man kan för individer man möter".