Peaceful

21 juli

Åter måndag. Idag var det exakt två veckor sedan jag åkte hemifrån. Det är galet vad tiden flyger fram, gjort så mycket men ändå så lite. Känslan att ha ett år framför sig är i ärlighetens namn fantastisk. Man slipper stressen av att behöva hinna det och det, man kan ta det lugnt, sitta och ha tråkigt en dag utan att det gör något. Tyngre dagar får man försöka tänka på att de tunga dagarna även finns hemma – vilket gör livet enkelt igen, due to the fact att man sitter i Afrika. 

Jag måste ursäkta mig och rätta till ett missförstånd angående slagen i huvudet och klådan från perukerna som kvinnorna bär. Mbali, frun i huset, förklarade att detta även sker när håret är flätat. Värmen gör att det lätt börjar klia i hårbottnen, särskilt ju längre det går mellan ”tvättvarven”. När håret är flätat tvättar hon max en gång i veckan meddelar hon - Shit vad skönt, tror jag ska ha håret flätat för all framtid. Får se hur länge detta uttalande håller… Flätorna från i fredags åkte ut idag, kunde inte riktigt med att gå en vecka utan att tvätta det. Kanske tar det hela step by step liksom med allt annat.

För att undvika att förstöra frisyren, oavsett om det är flätor eller löshår, genom att klia med hela handen används en Hlokoloza. Det liknar en stor metallnål, som de sätter fast i håret och går runt med där. Mycket smidigt, varje gång det kliar tar man ut nålen och kliar sig innan man sätter tillbaka den igen. Mdu tyckte jag skulle införskaffa en, men Mbali var skeptisk till om den kommer stanna i mitt hår ”Her hair is too soft”. Dreadlocks är också väldigt vanligt både bland kvinnor och män. Det skapar ”volume” och läckra effekter när de knyter/flätar/stylar håret, berättade Mbali. Dreadlocks tror jag dessvärre är ett steg för långt för min del – but never say never eller vad man nu säger.

Sitter nu i den skumma belysningen i min lilla hydda. Utanför hörs ljudet av trummor och sångröster. Måste vara granngården. På något sätt känns ljuden så ”Africa”. Någon gång hoppas jag de drar fram trummorna här också. Enligt alla på kontoret kommer hela tillvaron att lysa upp om bara någon månad. Första september välkomnar de den officiella våren, vilket betyder happiness för majoriteten. Fram till dess går alla omkring halvsjuka och fryser, precis som vi gör under vår vinter. Skillnaden är väl att vintern här är som varm sommar för mig, med temperaturer kring 26 grader under dagarna… Kvällar och nätter kan visserligen bli relativt kalla, men inte mer än relativt.

God natt Afrika och tack för ännu en dag. Bilden nedan togs kring 16.30 snåret. Redan fem på eftermiddagen är det natt. Afrikansk natt är som att gå in i en garderob och stänga dörren.  Svartare än svart, vilket gör att stjärnhimmeln blir desto mer framträdande. Har nog aldrig sett något så vackert som stjärnhimmeln här. Lägger man sig på marken och ser upp, känns det som man håller på och drunkna, försvinna bort till oändligheten. Luften är frisk och klar, ren från avgaser. De enda ljuden som hörs är cikadorna och avlägsna trummor och sånger. För att beskriva det med ett ord, vill jag säga: Peaceful.

"Cows for everything"/"Underkläder för allmän beskådan"

19 juli - Lördag, Cows for everything 

”Come I’ll show you another road!”. Eric lika glad som vanligt kom för att hämta upp mig kring lunchtid, för en kort visit på kontoret med Dumsani och Mbally. Blev lyxåket idag: the Mobile Clinic. Planen var att ses på kontoret kring 10, dessvärre kom döden närmare än önskat: Dumsanis kusin dog under natten. Dödsfall är dessvärre något man måste försöka vänja sig vid. Det sker på tog för ofta i min smak, men inte alltid jag som kan bestämma tyvärr.  Fruktar dagen då vi kommer tvingas säga hejdå till något av barnen på the primaries. Det gäller bara att fortsätta arbetet att informera barnen om hur de kan skydda sig själva mot sjukdomar, samt uppmuntra dem till att göra bra ifrån sig i skolan för att kunna ta sig ur fattigdomen i framtiden.

Eric tog en avstickare in på en gropig väg upp på en kulle. ”We’re just gonna visit my older sister”, sa han lite triumferande ”I know she has cake there”. Mycket riktigt, när vi anlänt till ett gäng små rosa hus, hälsat på hans syster och barn kom hon med två gigantiska bitar tårta. Som tur var behövde jag inte äta upp, utan vi fick med det som blev över i en liten plastlåda till Dumsani och Mbally.

Vad jag trodde skulle bli en lugn stund arbetandes på det nya primaryschool projektet, blev istället en kultur lektion med titeln: Cows for everything. Majoriteten av de jag träffar har barn men är inte gifta. Detta går emot den traditionella zulukulturen av ”no sex before marriage”. Trots detta får ett stort antal barn redan när de är 20-21 år. Som ”straff” måste männen betala 4 kor för ”the damage”. Den första kallas the virginity cow, vilken ges till dotterns mamma för att hon fött dottern, samt som ett förlåt för the insult mannen åsamkat modern. Den här kon behöver bara den som gör dottern gravid första gången, betala. Därefter anses hon inte ”virgin”, vilket är rätt naturligt… och därför slipper efterträdande pappor betala the virginity cow. Den andra kon är till hela kvinnans familj som en ursäkt för att mannen gjort en kvinna i familjen gravid. Istället för en tredje ko, måste en get slaktas för alla kvinnor och flickor i området som den nyblivna mamman växte upp med. Detta också som en slags ursäkt för att mannen har insulted kvinnan i fråga. Den fjärde kon är till the chief, som en ursäkt för att mannen insulted en kvinna under hans ledarskap. Enligt Zulukulturen har pappan inte rätt till barnet förrän han betalat samtliga 3 kor och en get, utan barnet anses tillhöra flickans familj. Det mest fascinerande i allt ”kosnack” är att det här fortfarande utövas. För oss, även för många av the zulus, är de här traditionerna bizarra. Men lik förbaskat följs dem slaviskt. Detta är även en anledning till det stora antalet frånvarande fäder, då många inte har råd att lyckas samla ihop 4 kor. Ännu mindre 11, för att ha chans och gifta sig.

Utöver the Lobola, bestående av 11 kor, har korna även ett stort symboliskt värde under själva bröllopet. Minst två kor ska slaktas, från vilka gallan skärs bort. Gallan ska sedan stänkas på brudens huvud, handleder, armveck och nacke som ett tecken på att kvinnan inte längre tillhör sin familj, utan nu sin ”nya”, mannens, familj. Gallan är inte allt i denna ”dödssymbolik”. Kvinnan får inte äntra mannens hus förrän hon gett familjen ett stort skåp. Hon ska sitta vid skåpet medan kvinnorna i mannens familj redogör allt vad som förväntas av henne i hushållet, vad hon kan förvänta sig etc. Skåpet symboliserar dödskistan - Var familjen än bor kommer kvinnan att dö med dem.

Nedan ser ni bilder på Erics storasysters hem, Eric när han mumsar i sig tårta, Mbally när hon står utanför sitt hyresrum i Phumlani, samt en områdes bild i Phumlani – ett av de fattigaste områdena kring Hluhluwe.

20 juli - Söndag, "Underkläder för allmän beskådan"

Idag har jag varit en riktig Zulu woman. Började morgonen med kyrkan, där jag blev uppkallad att presentera mig framför hela församlingen, omkring 20 personer så inte alltför många. Medan de dansade och sjöng för att hälsa mig välkommen tänkte jag febrilt: Hur kan jag göra en snygg inledning så de fattar tycke för mig direkt? – Jag måste säga något på zulu!

-       Sawubona, ngiyajabula okhonibona, ukhanazi

-       God morgon, jag är glad att se er och få lära känna er

Där satt den, boom. Trots att hela mässan hölls på Zulu kunde jag uppfatta små saker här och var såsom: Imlilo (Eld), Amanzi (Vatten), Thandaza (be) och Nkosi (The lord). Jag tror att prästen pratade om elden som brände bort nästan allt gräs som fanns kvar här i Nompondo. Jag minns hur jag låg här på torsdagskvällen, oförmögen att somna. Det kändes som jag befann mig mitt i lågorna så som det sprakade och lös om elden genom ytterdörren. Var tionde minut öppnade jag dörren för att se om den kommit närmare. Inte förrän kring elva på kvällen kom Siphile och meddelade att det inte var någon fara - det fanns nu män ute på fälten som såg till att elden inte hotade några hus. Fältbränder är väldigt vanliga här under vintern. Man ser dem näst intill varje dag, men inte förrän i torsdags har jag ägnat dem mer tanke än att ”de bara finns där”. Under vintern är här så torrt så torrt - överallt ser man bara röd sand och söndertorkat gräs, om det ens finns något gräs. Det enda som fortfarande står ståtligt och grönt är Umkhanyakude träden.  Till och med deras stam är grön. Distriktet jag bor i kallas därför för Umkhanyakude, just efter de här speciella träden. För att göra det mer tydligt: Jag bor i byn Nompondo, som ligger i kommunen Hlabisa, som i sin tur ligger i distriktet Umkhanyakude i KwaZulu Natal provinsen.

Efter kyrkan, blev det till att tvätta á la african style – med händerna. Igår införskaffade jag tvättmedel och något de kallar för ”Soft-on”. På flaskan står det Fabric conditioner, vilket ger en indikation om vad det används för – det ger kläderna en fräsch doft och ser till att de blir mjuka och behagliga att ta på sig. Jag luktade på varenda förpackning, men oh vilken stank som kom från dem allihop. Till sist bestämde jag mig för en med lavendel doft, vilket nu i efterhand var helt rätt beslut. En balja med vatten och tvättmedel och den andra med vatten och soft-on. Precis när jag avslutat färgtvätten och gått över till det vita, kom Lindi och betraktade mig med sitt vanliga flin. Han tyckte inte att jag hade rätta knycken när jag försökte få bort den röda sanden från de vita strumporna… ”Just wait and see” sa jag till honom – man kan inte vara ett proffs första gången.

Kändes aningen märkligt att hänga upp sina underkläder för allmän beskådan, men hade inte mycket annat val – ville ju trots allt ha dem torra innan det blir mörkt. Tänk om alla upptagna och stressade småbarnsföräldrar i Sverige hade tvingats tvätta för hand – vilket hallå det hade blivit. Handtvätt kräver tid och tålamod lärde jag mig idag. Hoppas visserligen jag kommer bli bättre och effektivare allteftersom tvätt-söndagarna passerar – tur kläderna luktar gott i alla fall!

Eftermiddagen spenderade jag lyssnande på Mdu. Alla borde få chans att prata med guider när de är ”off duty”. Så fantastiskt mycket människor han har träffat. Under tiden som historierna flödade fram hjälpte jag honom att skära och koka pumpan till middag – han stod för köttgrytan och pouto, vilket påminner en aning om couscous. 

Nedan ser ni bild på utomhus tvättstugan samt hur fint mina kläder hänger på sträcket! Även en bild på elden.

Kinky style

18 juli – Kinky style

Vad händer?! Djuren attackerar mig! Några små äckliga rackare som ränner runt i sängen. Varje gång jag tror jag blivit av med en kommer nästa fram ooooooooh. Tur jag är utrustad med ett vapen! Doom – mastersprayen som dödar allt i dess väg, very unfresh men ack så användbart. Måste erkänna att jag ändå är positivt överraskad. Varit här knappt två veckor, men inte haft ett enda småkryp. Lika bra alla kommer på en gång om man får 2 veckors insektsfritt mellan varven. Minns från tidigare besök att det varit såhär några specifika dagar. Tror det är när påslakanen hängt ute på något visst ställe och småkryp hängt sig fast… Himla tur jag har tre sängar i mitt rum i alla fall! Kan välja att använda den som jag inte sett något smådjur i hittills. Inte så mycket att göra åt det. Precis som jag föreställer mig hur svart gift fyller kroppen när folk röker, eller grönt slem när alkohol rinner ner i magen, skapar jag mig en bild i huvudet hur jag är gigantisk och farlig i sömnen. Så farlig att inga djur vågar sig i närheten utan snabbt kryper undan.

Detta är ytterligare ett steg i ”afrikaniseringen”. Idag har det varit många sådana steg. Fått mitt hår flätat för första gången. Bara halva sidan – de ska göra hela håret en annan dag. Med dem menar jag tjejerna på kontoret. Verkar nästan som alla är frisörer här, om inte annat är det många som kan fläta. Inte ens när jag satt framför spegeln och såg hur Nonhlahla gjorde det på mig, kunde jag förstå hur hon lyckas få flätorna så små och tätt inpå huden. Jag som får slita lika mycket varje gång jag bara ska göra en tjock fläta… Eish. De flesta kvinnorna man ser ute har antingen håret flätat i olika frisyrer eller peruk. Har aldrig tidigare stött på så mycket fake-hår. ”Kinky style” står det överallt utanför frisörsalongerna. Första gången jag besökte Hluhluwe för 1.5 år sedan tänkte jag naivt: ”Inte konstigt de har så mycket sex när alla är kinky överallt…”. Tur man har folk runt sig som kan få sig ett gott skratt och upplysa en om att afrikanskt löshår kallas kinky – intressant! Förstått att allt löshår inte är alltför optimalt för hårbottnen. Peruken bli fastsydd i hårbottnen och tas bort efter ett par tre veckor tills klådan som skapas blir för mycket. Klådan gör att kvinnorna går runt och slår sig själva i huvudet för att inte klia sig med naglarna i hårbottnen och på så sätt skada sig ännu mer. Det kan upplevas aningen komiskt om man sitter och observerar kvinnorna. Var och varannan ger sig själv ett slag titt som tätt. Detta beteende skedde även under workshopen på Protea hotell i torsdags. Mitt när någon håller en presentation hör man dova dunsar omkring sig. Jag har alltså dragit slutsatsen att flätor är så långt jag kommer gå hårledes – peruk verkar inte vara något för mig. Vill jag har rakt hår kan jag kamma det istället!

Till och med när det kommer till maten avancerar jag. Under lunchen går vi i samlad trupp till Spar, Sydafrikas motsvarighet till Ica, för att köpa mat. Inne på Spar finns en lunchbuffé där man kan välja vad man vill ha bland alla godsaker…. Kotunga, Kohuvud, lever med mera. Tog emot i början att ens gå dit, men när jag väl såg mig om insåg jag att det finns andra alternativ, vilket lett till att även jag börjat ta mig en buffélåda till lunch. De senaste tre dagarnas lunch har bestått av kokt pumpamos, pap (gjort av majs med liknande konsistens som mannagrynsgröt), bönröra och köttfärssås eller kyckling. Förälskat mig lite i papen och pumpamoset. Riktigt smarrigt! Kokt pumpa, bönor och någon form av kött kan man räkna med till middag varje dag också. Idag hade Mdu ansträngt sig och kokt både potatis och ris till sina hemmagjorda köttbullar. Bifogar en bild nedan!

Har tidigare under veckan fått dåligt samvete när jag inte kunnat äta upp all mat jag får till middag. Men vet nu att ingen mat går till spillo. Här har man nämligen en mycket effektiv kompost. Maten som blir över sopas inte ner i någon soptunna för att ruttna bort, utan skrapas av utanför kökshyddan till katterna eller något annat djur som äter upp det under natten – fiffigt!

Bilder 14-17 juli

Fått förfrågan om fler bilder så ska försöka uppfylla detta så gott det går!  Här ges även lite ansikten på flera jag pratar om i Mina inlägg. På första bilderna har ni Lindi längst till vänster följt av Mdu,  Sebe och vele de arbetar allihop på gården hos siphile. Ni ser även den ungefärliga storleken på samtliga... Jag son alltid tyckt att jag är liten...

Sedan en bild på klanzego i sin nya svamp bob pyjamas - mycket fräsig! 

Mbally, som tyckte man kunde använda min mammas tröja på ett väldigt mycket bättre sätt än att ha den över axlarna - varför inte!  Det är tillsammans med mbally och dumsani som jag arbetar mest då vi är " the primary school team"

Sist bilder från omgivningen där jag bor. Helt plötsligt möts man av getter längs vägen. Ser även min hydda nummer tre som är relativt centrerad i bild.

Natti! 

It takes two to tango

17 juli

Livet är bra häftigt ibland. Det kan svänga om så många gånger under en dag, att man börjar tappa tidsuppfattningen. Dagen började tidigt idag. Redan 7.30 väntade Mdu på mig, för att ta mig till Protea. Wow, jag valde rätt dag att vara utsvulten, för på hotellet väntande en gigantisk frukost buffe. Oh vad jag åt.

Med en stor matbebis i magen följde jag med hela Star for life coachgänget in i konferenssalen. ”We are working in a world of many difficulties, a world in which we aim to make an impact” - JD startade första sessionen av stormötet. Samtliga Star for Life coacher från Namibia samt Sydafrikas alla hörn var samlade, för att dela med sig av utvecklingen och arbetets framgång i sina respektive geografiska områden. Att få sitta på plats och se vad organisationen verkligen åstadkommer kändes otroligt priviligierat. Säga vad man vill om sydafrikaner och deras arbetshastighet, men de gör verkligen skillnad på fältet.

Den sista att presentera var en mycket klok kvinna som jag kommer att bära med mig: ”You always need to know more than what you are to deliver”. Diskussionen var kring sexual hälsa och hur man kan lära ut det till ungdomarna. Inom känsliga områden är det om möjligt ännu viktigare att inge förtroende och kunskap hos eleverna. Något som chockade mig, var att tron ”Sex with a virgin cures HIV/AIDS”, fortfarande cirkulerar. Detta uppdagades i en presentation av en Case study som gjorts på ett par av skolorna, från vilken vi fick vi ta del av elever och föräldrars svar på frågor kring HIV/AIDS och sexuellt beteende.

Star for life försöker lära ut att sex och kärlek är två skilda saker. Några dialoger mellan en coach och elev fick mig att särskilt tänka till:

Coach: ”What role does sex play in a relationship?”

Elev: ”It’s love”

C: ”What do you mean?”

E: ”The guys say if you love them, you myst have sex with them”

C: ”And what do you tell them, will you use a condom?”

E: ”They want without a condom, and you want to please them”

Ett stort problem är att ungdomar inte tycker om kondomer. ”If you wanna boom boom with me you gotta wear a condom baby”, sjungs på alla Star for Life skolor samt konserterna i Sverige. Coacherna påstår att undervisningen om hur man kan göra användandet smidigare, måste utvecklas. Tron att sex och kärlek är sammanlänkat, leder till ofrivilliga graviditeter och färre möjligheter för de flickor som drabbas. Särskilt med tanke på den lag som Thandiwe uppmärksammade alla om: Om en flicka blir gravid ska hon bli avstängd från skolan i tre år för att ta hand om sitt barn. Trots att detta är en lag, är det få skolor som praktiserar den. Det som är intressant i hela situationen är att pojkarna klarar sig undan. Regeringen har tydligen vid ett par tillfällen försökt ta upp ”pappafrågan” – om flickorna blir avstänga i tre år, bör pojkarna bli det också. Plötsligt blev det ett väldigt ståhej. Star for Life trycker på vikten av att förstå handling och verkan. ”It takes two to tango”, som man säger ibland. Det blir inget barn utan två av motsatta kön som är involverade.