19 juli - Lördag, Cows for everything
”Come I’ll show you another road!”. Eric lika glad som
vanligt kom för att hämta upp mig kring lunchtid, för en kort visit på kontoret
med Dumsani och Mbally. Blev lyxåket idag: the Mobile Clinic. Planen var att
ses på kontoret kring 10, dessvärre kom döden närmare än önskat: Dumsanis kusin
dog under natten. Dödsfall är dessvärre något man måste försöka vänja sig vid.
Det sker på tog för ofta i min smak, men inte alltid jag som kan bestämma
tyvärr. Fruktar dagen då vi kommer
tvingas säga hejdå till något av barnen på the primaries. Det gäller bara att
fortsätta arbetet att informera barnen om hur de kan skydda sig själva mot
sjukdomar, samt uppmuntra dem till att göra bra ifrån sig i skolan för att
kunna ta sig ur fattigdomen i framtiden.
Eric tog en avstickare in på en gropig väg upp på en kulle.
”We’re just gonna visit my older sister”, sa han lite triumferande ”I know she
has cake there”. Mycket riktigt, när vi anlänt till ett gäng små rosa hus,
hälsat på hans syster och barn kom hon med två gigantiska bitar tårta. Som tur
var behövde jag inte äta upp, utan vi fick med det som blev över i en liten
plastlåda till Dumsani och Mbally.
Vad jag trodde skulle bli en lugn stund arbetandes på det
nya primaryschool projektet, blev istället en kultur lektion med titeln: Cows
for everything. Majoriteten av de jag träffar har barn men är inte gifta. Detta
går emot den traditionella zulukulturen av ”no sex before marriage”. Trots
detta får ett stort antal barn redan när de är 20-21 år. Som ”straff” måste
männen betala 4 kor för ”the damage”. Den första kallas the virginity cow,
vilken ges till dotterns mamma för att hon fött dottern, samt som ett förlåt
för the insult mannen åsamkat modern. Den här kon behöver bara den som gör
dottern gravid första gången, betala. Därefter anses hon inte ”virgin”, vilket
är rätt naturligt… och därför slipper efterträdande pappor betala the virginity
cow. Den andra kon är till hela kvinnans familj som en ursäkt för att mannen
gjort en kvinna i familjen gravid. Istället för en tredje ko, måste en get
slaktas för alla kvinnor och flickor i området som den nyblivna mamman växte
upp med. Detta också som en slags ursäkt för att mannen har insulted kvinnan i
fråga. Den fjärde kon är till the chief, som en ursäkt för att mannen insulted
en kvinna under hans ledarskap. Enligt Zulukulturen har pappan inte rätt till
barnet förrän han betalat samtliga 3 kor och en get, utan barnet anses tillhöra
flickans familj. Det mest fascinerande i allt ”kosnack” är att det här
fortfarande utövas. För oss, även för många av the zulus, är de här
traditionerna bizarra. Men lik förbaskat följs dem slaviskt. Detta är även en
anledning till det stora antalet frånvarande fäder, då många inte har råd att
lyckas samla ihop 4 kor. Ännu mindre 11, för att ha chans och gifta sig.
Utöver the Lobola, bestående av 11 kor, har korna även ett
stort symboliskt värde under själva bröllopet. Minst två kor ska slaktas, från
vilka gallan skärs bort. Gallan ska sedan stänkas på brudens huvud, handleder,
armveck och nacke som ett tecken på att kvinnan inte längre tillhör sin familj,
utan nu sin ”nya”, mannens, familj. Gallan är inte allt i denna ”dödssymbolik”.
Kvinnan får inte äntra mannens hus förrän hon gett familjen ett stort skåp. Hon
ska sitta vid skåpet medan kvinnorna i mannens familj redogör allt vad som
förväntas av henne i hushållet, vad hon kan förvänta sig etc. Skåpet
symboliserar dödskistan - Var familjen än bor kommer kvinnan att dö med dem.
Nedan ser ni bilder på Erics storasysters hem, Eric när han
mumsar i sig tårta, Mbally när hon står utanför sitt hyresrum i Phumlani, samt
en områdes bild i Phumlani – ett av de fattigaste områdena kring Hluhluwe.
20 juli - Söndag, "Underkläder för allmän beskådan"
Idag har jag varit en riktig Zulu woman. Började morgonen
med kyrkan, där jag blev uppkallad att presentera mig framför hela
församlingen, omkring 20 personer så inte alltför många. Medan de dansade och
sjöng för att hälsa mig välkommen tänkte jag febrilt: Hur kan jag göra en snygg
inledning så de fattar tycke för mig direkt? – Jag måste säga något på zulu!
-
Sawubona, ngiyajabula okhonibona, ukhanazi
-
God morgon, jag är glad att se er och få lära
känna er
Där satt den, boom. Trots att hela mässan hölls på Zulu
kunde jag uppfatta små saker här och var såsom: Imlilo (Eld), Amanzi (Vatten),
Thandaza (be) och Nkosi (The lord). Jag tror att prästen pratade om elden som
brände bort nästan allt gräs som fanns kvar här i Nompondo. Jag minns hur jag
låg här på torsdagskvällen, oförmögen att somna. Det kändes som jag befann mig
mitt i lågorna så som det sprakade och lös om elden genom ytterdörren. Var
tionde minut öppnade jag dörren för att se om den kommit närmare. Inte förrän
kring elva på kvällen kom Siphile och meddelade att det inte var någon fara - det
fanns nu män ute på fälten som såg till att elden inte hotade några hus.
Fältbränder är väldigt vanliga här under vintern. Man ser dem näst intill varje
dag, men inte förrän i torsdags har jag ägnat dem mer tanke än att ”de bara finns
där”. Under vintern är här så torrt så torrt - överallt ser man bara röd sand
och söndertorkat gräs, om det ens finns något gräs. Det enda som fortfarande
står ståtligt och grönt är Umkhanyakude träden.
Till och med deras stam är grön. Distriktet jag bor i kallas därför för
Umkhanyakude, just efter de här speciella träden. För att göra det mer tydligt:
Jag bor i byn Nompondo, som ligger i kommunen Hlabisa, som i sin tur ligger i
distriktet Umkhanyakude i KwaZulu Natal provinsen.
Efter kyrkan, blev det till att tvätta á la african style –
med händerna. Igår införskaffade jag tvättmedel och något de kallar för ”Soft-on”.
På flaskan står det Fabric conditioner, vilket ger en indikation om vad det
används för – det ger kläderna en fräsch doft och ser till att de blir mjuka
och behagliga att ta på sig. Jag luktade på varenda förpackning, men oh vilken
stank som kom från dem allihop. Till sist bestämde jag mig för en med lavendel
doft, vilket nu i efterhand var helt rätt beslut. En balja med vatten och tvättmedel
och den andra med vatten och soft-on. Precis när jag avslutat färgtvätten och
gått över till det vita, kom Lindi och betraktade mig med sitt vanliga flin.
Han tyckte inte att jag hade rätta knycken när jag försökte få bort den röda
sanden från de vita strumporna… ”Just wait and see” sa jag till honom – man kan
inte vara ett proffs första gången.
Kändes aningen märkligt att hänga upp sina underkläder för
allmän beskådan, men hade inte mycket annat val – ville ju trots allt ha dem
torra innan det blir mörkt. Tänk om alla upptagna och stressade
småbarnsföräldrar i Sverige hade tvingats tvätta för hand – vilket hallå det
hade blivit. Handtvätt kräver tid och tålamod lärde jag mig idag. Hoppas
visserligen jag kommer bli bättre och effektivare allteftersom tvätt-söndagarna
passerar – tur kläderna luktar gott i alla fall!
Eftermiddagen spenderade jag lyssnande på Mdu. Alla borde få
chans att prata med guider när de är ”off duty”. Så fantastiskt mycket
människor han har träffat. Under tiden som historierna flödade fram hjälpte jag
honom att skära och koka pumpan till middag – han stod för köttgrytan och
pouto, vilket påminner en aning om couscous.
Nedan ser ni bild på utomhus tvättstugan samt hur fint mina
kläder hänger på sträcket! Även en bild på elden.
No comments:
Post a Comment