Ensamhet är bara ensamhet om man själv känner sig ensam

18 oktober 2014

Ensamhet är bara ensamhet om man själv känner sig ensam. Kanske låter onödigt invecklat, men det är så jag ser på det. Under de senaste veckorna har jag verkligen lärt mig att tycka om att vara bara med mig själv. Det känns som en stor vinst att kunna göra ett aktivt val (när tillfället ges) att vara ensam, ligga och läsa, vila ögonen och lyssna på skön musik. Hänt flera gånger den här veckan att jag till och med längtat till klockan fyra för att kunna gå hem och stänga om mig i mitt rum. Knasigt egentligen men så har det varit. Jag har aldrig haft problem att vara själv tidigare heller, men nu känns det på en annan nivå. Detta innebär dock inte att jag har gått och blivit osocial – inte alls! Tackar fortfarande ja till alla möjligheter till utflykter och erfarenheter. Läste några artiklar om ”strong alone” där min känsla beskrevs som ett stort mentalt mognadssteg, vilket inte bara ökar de egna tillfredskänslorna, utan också förhållanden till andra då de byggs på vilja och inte behov eller desperation. Med andra ord en ännu större vinst! Hoppas artiklarna i fråga stämmer in med verkligheten.

I torsdags höll Star for Life i Umkhanyakude Districts Youth Dialogue, med tema Leadership is your contribution. Syftet är att skapa en plattform för skolungdomar att lyfta de problem som är centrala för dem i sin närmiljö. De ges även en möjlighet att komma med förslag på lösningar till problemen, inför en publik bestående av stakeholders som sedan kan sätta lösningarna i verket. Fem Star for Life elever hade varit på the 4th national children’s youth parliament i Kapstaden förra veckan, varav en av dem, Mduduzi, blivit utvald till den nya barnambassadören för KwaZulu Natal. Mduduzi höll ett väldigt starkt tal, där han uttryckte sitt hopp om att the youth should move from dreamers to doers. Han pratade även om att ungdomar måste börja ta över ansvaret och inte förvänta sig att föräldrar och vuxna ska lösa allting. Efter hans tal hölls en kort presentation av de olika kommissionerna som skulle formas kring: Crime, education, health och poverty and social issues.  Mitt ansvar under dagen var att ta anteckningar av allt som sas. Kan dessvärre inte skriva allt här, då det klara datorskrivna dokumentet slutade på 9 A4 sidor. I stort pratades det mycket kring teenage pregnancy, som fortsätter vara ett stort problem framförallt i the deep rural areas. Ett av förslagen som kom upp var att folk från området som själv fått barn under skolåren ska komma till skolor och berätta om deras erfarenhet. De hoppas att det blir mer slagkraftigt om någon som själv varit med om det uppmanar till abstinense än om någon utomstående gör det, vilket jag håller med om.

Gällande health var det väldigt mycket fokus på flickor. Egentligen mycket fokus på flickor hela tiden… Ska jag var aärlig tycker jag pojkar är lika involverade om inte mer i health och framförallt rape och teenage pregnancy frågor. Istället läggs allt ansvar på flickorna, som pga kulturen har lägsta status i samhället och är de som kan göra minst för att påverka situationen… Men detta kan jag ju självklart inte ställa mig upp och säga. Även flickorna själva är så indoktrinerade med att allt är deras fel så de kan också säga att det bör vara mer ”girl talks” etc. En annan intressant sak är hur det kom fram att lärare är ett väldigt stort problem i skolorna. Tidigare har det vairt prat om elever som inte gör sina läxor etc. Men eleverna påpekar att många lärare är unqualified och inte gör sitt arbete ordentligt, utan snarare sitter på facebook eller whatsapp under lektioner, kommer för sent, röker och ibland även kommer fulla eller bakis till lektioner. Hoppas innerligt the department of eduation lyssnade noga här, då problemet inte bara togs upp vid ett eller två tillfällen utan flera gånger. I slutet ställde JD frågan vad några av eleverna och stakeholders skulle säga till presidenten om de fick 20 sekunder att be honom förändra något. Tyngdvikten hamnade här på införskaffandet av transport till skolan för de elever som bor väldigt långt bort. I nuläget är det otaliga elever som går minst en timme en väg till skolan – ofta på tomma magar. Även bygga fler kliniker och bibliotek, då fattigdom och brott är produkter av lack of education. Pga fattigdomen har de som behöver utbildning och vård mest inte råd att ta sig till the clinics, som för övrigt är dåligt sanerade, eller bibliotek pga transport kostnader.