"It never happens that none volunteers to sing"

15 oktober

Morgonen startade tidigt med upphämtning redan vid 6.30. Det var dags för eleverna på Dililanga att spela upp dramat vi övat de senaste två veckorna för hela skolan. Men först var det morgonbön. Trots att jag nu bott här i dryga 3 månader visste jag inte att alla High- och Primaryschools samlas på skolgården för att be 07.30 varje morgon.  Vem som än känner för att leda bönen (vilken sjungs i gospel) får börja sången.  Som svensk tänkte jag direkt på logistiken ”What if two people start singing at the same time?” ”What happens if none wants to lead the song?”. Återigen fick Dumsani sig ett gott skratt och sa att jag lär honom nya saker varje dag utan att jag ens märker det. ”It never happens that none volunteers to sing”. Juste, jag befinner ju mig på en annan kontinent. En mycket trevlig tradition som skapar känslan av unity på skolan.

Något jag däremot inte kan förlika mig med är agan… När elever var sena till våra rehearsals fick de direkt rapp över rumpan eller baksidan låren av rektorn. Aga i skolan är förbjudet enligt den sydafrikanska regeringen, men sker ändå överallt. Om man ska lyssna till vad mina kollegor säger, är det föräldrarna som trycker på att lärarna ska straffa barnen om de inte uppför sig. Fysisk bestraffning är snarare norm än undantag. ”But what else should you do if the learners or your kids are naughty? This is the best way to disciplin them”. Samtliga kollegor har fått ta emot rapp på lår eller fingrar genom skolåren och hemma, ändå är alla positiva till användandet och tycker det är en väldigt effektiv metod. De menar på att ”bara säga till sina barn” är ”a very European way of upbringing that wouldn’t work in South Africa”. Självklart finns det lärare och föräldrar som inte använder den fysiska metoden. Kan tänka mig att detta i så fall är fallet i storstäderna, där moderniseringen är ett faktum.

Det är otroligt fascinerande hur enorm skillnad det är mellan de som är uppväxta och bor på landet kontra de från städerna. Sättet de pratar, rör sig och värderingarna skiljer sig vilt. Till och med jag börjar utveckla förmågan att kunna urskilja vem som är från staden och vem som inte är det. Visst, så är fallet även i Sverige till viss del, men tror det blir ännu mer markant här med tanke på de tydliga sociala och ekonomiska klasser som präglar samhället. Vill påstå att vi inte har lika klara linjer var de sociala och klasserna går i Sverige. Somliga kanske rentav skulle säga att vi inte har några klasser i Sverige, men det tycker jag är att blunda för verkligheten. Däremot stämmer det att vi inte är ett ”klassamhälle” i den bemärkelsen vilket gör att vi inte tänker i samma hierarkiska banor som här.

Blå = Grön

Mental styrka vad handlar det om egentligen? Läst in mig på området och hittat relativt uniforma svar: Klagar inte över omständigheter eller personer, utan accepterar och ser snarare hur man själv kan ändra sig inställning och attityd; Är konsekvent i sitt agerande och går för långsiktiga mål; Ser misslyckanden som en möjlighet att lära sig och utvecklas; Ger inte upp när det tar emot utan fortsätter att utmana sig...
Låter ju nästan som definitionen av mina upplevelser. Kanske är jag rentav på ett mentalt träningsläger. Fast det konstaterade jag nog för ett tag sedan. Har även lärt mig att kontrollera mina physiologiska attribut. Ni som känner mig, vet att jag kan bli rätt grumpy när blodsockret sjunker för lågt... Här tvingas man hålla uppe fasaden oavsett om man ätit under dagen eller inte. På något sätt är det ibland lättare att kontrollera kroppen än hjärnans reaktioner och impulser i vissa situationer.

Något som jag reflekterat över mycket är folks kapacitet att hålla isär olika delar av sina liv. Kan låta märkligt, men i zulu kulturen är ett kärleksförhållande, familjerelationer, arbete, skola och vänner i så stor utsträckning det går separerade. För mig är detta ytterst främmande då jag kommer från en tillvaro där mina vänner är en del i familjen och där öppen kommunikation mellan de olika områdena är centralt. Det är delarna som formar helheten: Livet. Å andra sidan är deras förhållningssätt relativt logiskt i förhållande till övriga beteenden och inställningar, såsom polygami och förhållandet män vs. kvinnor. Hade ju blivit galet om alla flick och pojkvänner var involverade i alla delar av livet... Tror även detta är en bidragande faktor till varför det ibland upplevs svårt att komma nära och verkligen lära känna någon. För visst är det sant att sydafrikaner är fantastiska skådespelare. Så länge man är medveten om detta är det ingen risk, inte så tokig egenskap att själv lära sig ibland.

Fick bland annat utöva rollspel och anger management i fredags på VFS Global i Durban… Efter turer till Department of home affairs oct VFS Global var jag äntligen klar med min nysa visum ansökan. Hade samtliga papper i ordning och passet i högsta hugg, när damen bakom disken plötsligt meddelar att de inte gör sådana här ändringar av visum, utan att jag måste vända mig till department of home affairs… Meddelade henne att jag redan varit där och de sagt jag skulle vända mig till VFS Global… Det jag är ute efter är en ändring av mitt visum från single entry till multiple entry. I nuläget kan jag inte lämna Sydafrika och komma tillbaka igen, vilket är en aning problematiskt då jag under de kommande 9 månaderna har möjlighet att besöka bl.a. både Lesotho och Mozambique… Mailade just Sydafrikanska ambassaden i Sverige som sista utväg… Hoppas det inte blir lika mycket drama som förra gången!

Tillbaka till the Zulus - De aldrig förvåna mig. Har man glömt raka benen under sommaren i Sverige kan man vänta sig både kommentarer och äcklade blickar - i alla fall som ungdom. Här är det snarare sett som attraktivt med hår. Ja det är sant. Anledningen är att afrikaner generellt inte har så mycket hår varken på armar eller ben. Ser man det ur den synvinkeln är det inte så konstigt längre - man strävar alltid efter det man inte har oavsett var man befinner sig i världen. Hemma ligger majoriteten och pressar under solen på somrarna för att få den bruna färg vi annars inte har naturligt. Här smetar man in sig i blekningsmedel som gör huden ljusare. Effekten är dock inte alltid lyckad… Tänk er en misslyckad brun utan sol insmörjning, med de brun orangea flammorna som bildas mot den vita bakgrunden fast omvänt - med vitgråa flammor mot mörk bakgrund.

När det kommer till färger är zulu språket mycket sparsamt. De har samma ord (-luhlaza) för både grön och blå. Detta får naturligt lite komplikationer när man jobbar med Star for Life stjärnan som har ett grönt och ett blått hörn. Jag frågade Dumsani (som för övrigt kallar blå t-shirts för gröna) hur man kan veta vilken färg man menar. "It's simple, it depends on what you are talking about. If you talk about trees, everyone knows you mean green." "Yes, but if I talk about the ocean? Sometimes the ocean is blue and sometimes it's green" "Oh I don't know Elin, I haven't thought about it hahaha".

Något de alltid kommer vara fenomenala på är Choral singing. Spenderade förra veckan på Dlilanga High School, där jag fick ta del när Dumsani drillade ungdomarna inför the Youth Dialog som går av stapeln på torsdag. Med choral singing innebär det att rösterna är djupare och nästan kommer ut ur munnen som vibrationer. Aldrig hört så djupa baser tidigare heller - riktigt mäktigt!

Igår var det min älskade lillebrors födelsedag - 16 år! Vill tacka den som uppfann skype - via skype kunde jag följa med mamma och pappa när de gick in och sjöng för Gustav (i mitt rum(!)) på morgonen. Fick även se hur han öppnade paketet jag skickat till honom - Oh kändes nästan som om jag var där på riktigt! Fast när Gustav skickade en bild på tårtan blev det direkt en throwback hahah saknar svenska bakverk let me put it that way! Själv var jag ute på en 2.5 timmars promenad med Alec vid False Bay. Vi gick närmare 15 km i tryckande värme och hög luftfuktighet - men var skönt när det väl var avklarat. Somnade sedan gott som en sten redan vid 8. 

A smile is the prettiest thing you can wear

Två världar på samma geografiska yta - det är verkligheten i Hluhluwe. Tisdags förra veckan var min första trial på pilates kursen, det var också första gången på 3 månader som jag befann mig i ett rum med bara vita. Den senaste veckan har jag gått igenom ytterligare en förändringsfas. Börjar nu äntligen känna att jag har ett eget liv utan att behöva vara alltför beroende av enskilda individer - en fantastisk frihet! Lärt känna nytt folk som direkt frågar hur de kan ställa upp för mig - wow! Inget illa om Zulus, men måste erkänna att det är väldigt roligt att börja bli integrerad lite mer i det vita samhället också, få se en annan del av Sydafrika utan att behöva flytta mig en millimeter.

Inte nog med att jag på ett mentalt plan fått ytterligare insikter, har det varit mycket saker på G senaste veckan. När man inte längre förstår var tiden flyger iväg någonstans, är det nog ett tecken på att livet rullar på rätt bra. Blev Richards Bay hela onsdagen. Kollade ut vilket material vi behöver till våra primaries, samt köpte kläder till en flicka som fått sponsring från Sverige. Hon är 13 år och bor tillsammans med sina 9 syskon, mamma och moster i ett plåtskjul på 3 x 5 meter. Ibland blir fattigdomen mer påtaglig än annars. Det viktigaste är att inte falla in i "Tycka synd om" fällan. Ingenting bli bättre av att man tycker synd om folk - det må låta hårt och okänsligt, men ser verkligen hur det förstör ännu mer här. Det bästa man kan göra om man vill bidra, är att se hur man på ett praktiskt och konkret sätt kan hjälpa till. En kvinna i Sverige som såg flickans hem och bestämde sig för att bidra med matpengar som Dumsani hjälper familjen med. Vi ser även till att Zanele får delta i aktiviteter för Star for Life för att få positiva energi.

Fick även införskaffat gummistövlar - väl behövligt! Efter skyfallen förvandlas vägarna och skolgårdarna till lervälling delux. Ser framför mig hur min kära lillebror och pappa skulle känna sig i himmelriket om de fick köra runt på en fyrhjuling i geggan…

På torsdagen var det heldag i Mtubatuba för the Healthy Lifestyle Walk. Sprang, gick, hoppade, dansade, sjöng och skrek genom hela Mtubatuba stad ca 2 km ihop med ungdomar från området. Var även några primaryschool barn från Phum'Lani som vi dagarna innan övat in ett drama med. Jag skrev några av replikerna:

Exercise will make your body strong and prepared for a long life
Eat a lot of proteins after exercising. Proteins are the building blocks for healthy muscles
Drink water - not alcohol!
A healthy lifestyle is a happy lifestyle - make sure you laugh and smile everyday
A smile is the prettiest thing you can wear
Don't hide inside your room - sunshine and fresh air will boost your immune system
You should walk 10 000 steps a day

Fredag morgon ringde klockan redan 05. Mannen till en av kvinnorna som var med på pilatesklassen erbjöd mig att åka med honom till Durban. Jag behöver ansöka om ett "multiple entries" på mitt visum. I nuläget har jag bara "single entry", vilket gör att jag inte kan lämna Sydafrika på hela året… Har planer på att åka över till Mocambique, Swaziland och Lesotho bland annat. Var därför perfekt tajming av Walden (mannen) då jag kunde gå till VFS Global i Durban och fråga direkt hur jag ska gå till väg. Fredagen spenderade jag sedan med Cecilia, Traceys guddotter. Helt fantastisk kvinna! Hon är svart till hudfärg, men vit på insidan då hon är adopterad in i en vit familj. Hon har mött stora svårigheter pga detta, då hon framförallt av männen blir behandlad som en sydafrikansk zulukvinna, när hon i själva verket inte ens talar zulu. Blev ordnat dagen innan att jag kunde hänga med henne och det blev riktig succe!

Idag har jag spenderat hela dagen med JD, och utvecklat the partnersschool project. Tror verkligen det kan bli något riktigt bra!

Bilderna nedan är från Mtubatuba lifestyle walk. Känns som en lättnad att jag nu vet att jag inte bör satsa på en karriär inom modellyrket haha Bjuder hellre på mig med lite galna bilder!

"There's nothing in the world that you cannot do if you believe in you" - India Arie

29 September

Idag kändes det nästan som hemma när jag promenerade i det tysta regnet till kontoret. I denna stund skulle jag nog snarare uttrycka att det öser ner. Jag har den här mysiga känslan när man är inne i värmen, kan känna doften av regn från kläderna, bra musik i öronen och ser ut mot det blöta landskapet. Tänk vad lite regn kan göra, känner mig upplyft.

Senaste veckan var rätt tufft mentalt, men jobbat mig tillbaka nu. En dipp efter nästan tre månader känns rätt accepterat så länge man inte stannar i den för länge. Det finns saker i Zulufolkets beteende som jag nog aldrig kommer vänja mig vid, utan som man bara måste acceptera och ta för vad det är. Att flytta till ett annat land gör en mer medveten om ens eget ursprung, vad man värderar i hemkulturen och hur vi förhåller oss till olika saker. Minns att jag i några inlägg i början kommenterade ”Vad är svenskt egentligen?”. Jag har nu börjat se att man inte behöver ha tydliga danser eller ritualer för att leva enligt en viss kultur – i detta fall för något att vara svenskt. De är snarare vad som syns utåt – men det riktiga kulturella beteendet ligger i grund och botten i vardagshändelser som man vanligtvis inte tänker på, men som plötsligt blir så tydliga när man levt utomlands några månader.

Genom att observera och absorbera vad som händer runt omkring en och människors beteende, får man större klarhet i vad man själv är för person. Jag är nu säker på vad det är jag värderar och prioriterar – något jag alltid kommer bära med mig. Att få möjlighet att lära sig leva utanför sina vanliga normer är en gåva som inte bara bidrar till utveckling av jaget utan även hur jag kommer kunna bidra till samhället och personer runt mig både nu och i framtiden. Trots upplevelser av särbehandling pga hudfärg, oförmåga att kommunicera till alla pga främmande språk, skilda värderingar och levnadssätt, mat med mera kommer jag konstant fram till samma slutsats – det finns ingen annanstans jag skulle vilja befinna mig just nu. Tänk vad långt jag kommit redan efter tre månader... Var kommer jag befinna mig om ytterligare 3, 6 eller 9 månader?

Ska strax ut till Ntutukho primary school för fortsatt implementering av the introduction phase av Star for Life programmet. I fredags gick motorn varm i den nya Primary School bilen, då vi först åkte bort till Mduku Area och Ekuseni Primary – en av de nya skolorna. Höll två presentationer av stjärnans betydelse för grade 3. De blir lika fnissiga varje gång jag mixar in ett zulu ord – vilket jag försöker göra så ofta jag kan. Har ofta en lärare i klassrummet som kan assistera om det är så att översättning krävs vid vissa tillfällen. Men måste säga att jag är mycket imponerad av de flesta i årskurs 3, vilket känns väldigt positivt i planerandet av uppgifter för volontärer. Vet med mig att de kommer kunna jobba med årskurs 3 och uppåt utan mer Zulukunskaper än greetings och ”Ayeye Bangani Ayeye” (Hej på er vänner hej på er).

OH! Ja nu öppnade sig himmeln totalt. Trodde inte det kunde komma så mycket vatten samtidigt… Som om någon tippar en gigantisk hink med vatten som bara faller ner. Kan knappt urskilja regndropparna. Första riktiga regnet sedan jag anlände 8 juli… Miseni sa att det var 8 månader sedan det regnade senast… Så marken sjunger garanterat halleluja! Strömmen har gått igen och åskan närmar sig ish! Ska fortsätta lyssna vidare på ”Beautiful flower” av India Arie medan jag går igenom tidigare dokument från the Partnerschool Program. Ska börja jobba mer och mer med JD och Lois för att se hur vi kan fortsätta arbetet med kulturella utbyten mellan svenska och afrikanska skolor – tror verkligen på det här projektet!

Nedan är även lite bilder från i lördags, då jag åkte med Busisiwe, Fezile och Khanyo – tre coacher, till Tiger Lodge i Jozini. Galet vacker utsikt över Jozini damm – hit kommer jag åka igen! Lite småläskigt dock när man åkte längs de smala vägarna som slingrade sig uppför berget… Tur jag har erfarenhet av serpentinvägar i alperna. Hade en kanonbra dag med mycket skratt. Framförallt åt Khanyos argument med båtvakterna. Vi skulle åka på en boatcruise, men blev hänvisade till några små motorbåtar istället för den stora två-vånings ”cruise-båten”. ”We want to go there” sa hon och pekade på ovanvåningen på den stora. ”We have paid just as much as all other passengers on the big one”. Trodde hon skulle ge sig till slut, men slutade med att vi bestämde för att gå och få våra pengar tillbaka – då plötsligt ropade de tillbaka oss så vi fick gå på den stora. Allas blickar följde oss medan vi klev ombord. ”Victory” haha. Vi skrattade hur Khanyo följde Star for Life värderingarna ”I go for my dreams and make it possible”. Hon drömde om den stora båten och såg till att ta oss dit!  

India Arie – Beautiful Flower

”You are beatiful like a flower, more valuable than a diamond, you are powerful like a fire, you will heal the world will your mind and, there is nothing in the world that you cannot do, when you believe in you who are beautiful yeah you who are brilliant, yeah you who are powerful, yeah you who are resilient”

"It's another day in paradise" - This only happens in Africa

25 September 

Har inte skrivit på en vecka nu trots att jag varje dag tänkt tanken ”Oh det måste jag skriva om! Och det och det!”. Varför skriver jag inte? Det är så mycket tankar som pågår samtidigt. När jag väl sätter mig ner för att skriva blir det liksom tomt i huvudet på något sätt – är detta en normal reaktion? Säkerligen inte – men jag har aldrig riktigt passat in i normalitetens register, så då är nog allt som det ska.

Lyssnat en del på diverse tal som hållits i UNs högvarter i NYC under den senaste veckan, Emma Watson’s tal om HeforShe rörelsen var otroligt – råder er att googla och lyssna! Promenerade längs Sodwana Bay med Busi igår och pratade om just hur kvinnornas roller har förändrats och på ett sätt utökats, medan männen fortfarande lever under samma stereotyper. Det kan inte bli full jämställdhet förrän även män ges en modifierad roll som möter den nya starka karriärkvinnan. Rätt häftig tanke. Igår var det en national helgdag ”The Heritage day”, och vi var därav lediga från kontoret.

På tisdagen spenderade jag förmiddagen med Ntobeko på Macabuzela primary school, där han filmade in material till ”Tackfilmen” till Maja – en enastående liten tjej som lyckats samla in 40 000 sek till Macabuzela primary school. Intressant att få vara med och se hur han jobbar också. En av lärarna som blev intervjuad skakade nästan medan hon pratade. Efteråt sa hon att hon aldrig blivit filmad tidigare, så jag sa att jag tyckte hon skulle gå hem och meddela sin familj att hon nu är en filmstjärna, på vilket hon svarade med ett stort tandlöst leende. Apropå tänder, tandhygienen här är förskräcklig. Möter dagligen vuxna utan en komplett tandrad och med halvor lite här och var. Inte märkligt om det kostar lika mycket att gå till tandläkaren som till vanlig läkare…

De andra dagarna har vi fortsatt åka ut till olika primaries varje dag. Idag höll jag en mycket lyckad session med presentation av stjärnan för tredjeklass elever på Phum’Lani. Nivån på engelska – framförallt bland lärare är förskräcklig rent ut sagt. Men de här små eleverna förstod och svarade på allt jag sa – fantastiskt roligt! Har varit svårt för mig att bidra fullt ut när vi jobbar med de yngre klasserna, men Dumsani vill att jag börjar presentera stjärnan hos alla tredje klassare och märker vi att de inte förstår får antingen läraren (om jag är själv) eller Nokwana, Mabli eller Dumsani assistera med Zulu. Tycker det är väldigt fint av honom hur mån han är att jag verkligen tar lika stor del. Ser för övrigt fram emot den dagen då han och min kära pappa möts hahah kan bli hur roligt som helst med två galna små ”gubbar” (tur Dumsani inte förstår svenska och att jag just kallade honom liten gubbe).

Även en kort sväng till Durban förra torsdagen för två föreställningar som mina vänner på universitetet medverkade i. Först en drama sedan en musikshow. Färden dit var minst sagt minnesvärd… Kommer aldrig ge upp min plats längst fram igen… Blev inklämd längs bak i minibussen. Värmen som uppstod i en överfull minibuss utan aircondition och med 38 grader utanför är obeskrivlig. Blev inte bättre av att den lilla bebisen spydde, följt av skalbaggeinvadering så halva bussen satt och hoppade och försökte slå undan dem. Det hela toppades när Phil Collins fyllde högtalarna ”It’s another day in Paradise” – ja this only happens in Africa, jag kunde inte annat än börja gapskratta. På fredagsförmiddagen fick jag sedan skjuts tillbaka av Alec, Traceys man. Vi körde inom ett område som heter Eshowe, där vi gick på skogsvandring i Dlinza forest ett par dussin meter upp i luften…. Nästan så man satte hjärtat i halsgropen, men oh så mäktigt att gå på träbroarna! Runt om reste sig enorma träd, många med lianer hängandes – man var bara tvungen att tänka på vilket paradis för Tarzan… På bilden står jag bredvid ett 500 år gammalt träd – tänk vad det har varit med om… Kan bli så fascinerad av historia. Ett otroligt privilegium att få gå med Alec, då han kan precis allt om allt. Så känns det i alla fall haha.

På lördagen kom Busi över och vi satt och snackade halva natten. Otroligt glad att vi funnit varandra, längtat efter lite tjejsnack. Hon har fattat galoppen fullt ut när hon kom med en påse cheese snacks, en chipspåse och två chokladkakor… På söndagsförmiddagen bestämde vi oss för att ta en dagstur till Cape Vidal. Hon har aldrig varit där tidigare så blev väldigt lyckat! Vi gick säkert flera kilometer längs stranden. Vid ett tillfälle satte vi oss bara ner i tystnad och såg ut över havet. Det var en sådan mäktig och fridfull känsla. När Busi till sist såg på klockan och sa ”Im ready when you are”, såg vi att vi suttit där i tystnad försjunkna i våra egna tankar i hela 30 minuter. Kvällen avslutades med en kanonmiddag på en restaurang i St Lucia vid namn Barracuda Restaurant. Lite komiskt att det på skylten stod: portugisiskt med en touch av italienskt... Intressant mix hur det sedan hamnade i Afrika men fantastiskt gott var det i alla fall! Blev såklart efterrätt också.   

Kanske kan nämnas också att jag i början av veckan hittade galet billiga konsertbiljetter till The Script i februari!! Lyckan är gjord haha, velat se dem flera år och äntligen blir det av 6 februari!!

Mångfald och tolerans

17 september 2014

Nu här värmeböljan kommit… Idag var det ”bara” 35 grader. Måndag och tisdag nådde temperaturen så mycket som 38 grader. Känns som det inte spelar någon roll hur mycket vatten man dricker, blir heldåsig i alla fall. Allting går i slowmotion, både kroppen och knoppen. Är nu väldigt tydligt varför tempot här inte går att jämföras med i Sverige – det går helt enkelt inte att göra saker snabbt.  Jag har till och med börjat med den extremlångsamma gångstilen… Då är det långt gånget haha.

I måndags började vi med den officiella introduktionen av Star for Life programmet i grundskolorna. Detta innebär att vi i Grade R (nollan) och Grade 1 har storytelling med Star Jabulani eller Star Jabulile som ni ser på bilden nedan. Berättelserna syftar att berätta en historia som lär barnen något som är kopplat till Star for Lifes olika grundvärderingar varefter varje barn får en klubba eller karamell – ett trick att ge ytterligare positiva associationer till Star for Life utöver den roliga maskoten. I årskurs 2 och 3 introducerar vi stjärnan och vad varje spets står för. Det allra viktigaste är att vi inte blir lärare utan har interaktioner med barnen och får dem aktiva. Efter introduktionen av stjärnan får de under 10 minuter rita ner sina drömmar för att själva skapa något konkret. Idag fick jag introducera stjärnan för årskurs två för att se hur bra de yngre förstår engelska. De hade uttryckt till Dumsani att de ville höra mig prata och försöka förstår, vilket är en väldigt positiv inställning – dessvärre förstod de inget vidare. I nästa klass assisterade jag mer praktiskt istället med att dela ut papper och pennor. Ser fram emot dagen då jag kan hålla en klass på zulu!

I varje klassrum satt det likadana planscher uppe längts bak. Tog foto på en av dem se nedan. På en annan stod det:

Ngeke ngivume ingculazi ingenze ibhola = Jag tillåter aldrig att AIDS leker med mig

Ngeke ngivume ukukhulelwa ngisemncane = Jag tillåter aldrig att bli gravid när jag är ung

Ngeke ngivume izidakamizwa zibulale ikusasa lami = jag tillåter aldrig att droger ska förstöra mitt liv

Imfundo phamabili = Utbildning först

Starka budskap. Tycker det är fascinerande att de sitter uppe redan i de allra yngstas klassrum. Men det är tvunget för att det ska ske en förändring, då tonårsgraviditet fortfarande är ett väldigt stort problem, framförallt här i the rural areas. Det händer att det finns gravida även på grundskolor – har dock inte sett någon på en Star for Life skola än och hoppas det förblir så!

På hemmafronten ska jag idag flytta in i det nya singelrummet. Lite märklig känsla att någon annan kommer vara i det rum som varit ”mitt” en månad nu, samtidigt som det känns skönt att kunna börja göra sig hemmastadd på riktigt. Underlättar även på morgonen när jag har garderoben i samma rum istället för att gå över till grannrummet.

Den Sydafrikanska Star for Life kören är nu i Sverige för the Marchingforlove tour. Nytt för detta år är Marching For Life portalen, där Star for Life ämnar skapa ett forum där ungdomar kan skapa projekt och dela sitt arbete och sina drömmar med andra svenska ungdomar. Tyngdvikten ligger på mångfald och tolerans, vilket kan ses som extra viktigt idag med tanke på den politiska situationen Sverige försatt sig i. Skapade mitt bidrag idag – en dikt om mångfald och tolerans!

Vad är Mångfald och tolerans?

Olika typer av människor,

som kan leva i harmoni och balans,

Utan våld och uppror

I ett samhälle där alla får en chans

Vad är mångfald och tolerans?

Alla hudfärger, religioner och tankar

Ett samhälle där vi alla är tillsammans

Där olika är något bra och som berikar,

Bidrar till nya perspektiv och färgglans

Vad är mångfald och tolerans?

Förståelse och öppen inställning

Till glutenallergi och laktosintolerans,

Till rullstolsbundna och killar i klänning,

Till burka och blonda tjejer i hästsvans

Vad är mångfald och tolerans?

Det finns inga rätta svar

Ingen definition utan relevans,

Att detta sprids är vårt gemensamma ansvar,

Mångfald och tolerans måste strävas efter tillsammans