"It's another day in paradise" - This only happens in Africa

25 September 

Har inte skrivit på en vecka nu trots att jag varje dag tänkt tanken ”Oh det måste jag skriva om! Och det och det!”. Varför skriver jag inte? Det är så mycket tankar som pågår samtidigt. När jag väl sätter mig ner för att skriva blir det liksom tomt i huvudet på något sätt – är detta en normal reaktion? Säkerligen inte – men jag har aldrig riktigt passat in i normalitetens register, så då är nog allt som det ska.

Lyssnat en del på diverse tal som hållits i UNs högvarter i NYC under den senaste veckan, Emma Watson’s tal om HeforShe rörelsen var otroligt – råder er att googla och lyssna! Promenerade längs Sodwana Bay med Busi igår och pratade om just hur kvinnornas roller har förändrats och på ett sätt utökats, medan männen fortfarande lever under samma stereotyper. Det kan inte bli full jämställdhet förrän även män ges en modifierad roll som möter den nya starka karriärkvinnan. Rätt häftig tanke. Igår var det en national helgdag ”The Heritage day”, och vi var därav lediga från kontoret.

På tisdagen spenderade jag förmiddagen med Ntobeko på Macabuzela primary school, där han filmade in material till ”Tackfilmen” till Maja – en enastående liten tjej som lyckats samla in 40 000 sek till Macabuzela primary school. Intressant att få vara med och se hur han jobbar också. En av lärarna som blev intervjuad skakade nästan medan hon pratade. Efteråt sa hon att hon aldrig blivit filmad tidigare, så jag sa att jag tyckte hon skulle gå hem och meddela sin familj att hon nu är en filmstjärna, på vilket hon svarade med ett stort tandlöst leende. Apropå tänder, tandhygienen här är förskräcklig. Möter dagligen vuxna utan en komplett tandrad och med halvor lite här och var. Inte märkligt om det kostar lika mycket att gå till tandläkaren som till vanlig läkare…

De andra dagarna har vi fortsatt åka ut till olika primaries varje dag. Idag höll jag en mycket lyckad session med presentation av stjärnan för tredjeklass elever på Phum’Lani. Nivån på engelska – framförallt bland lärare är förskräcklig rent ut sagt. Men de här små eleverna förstod och svarade på allt jag sa – fantastiskt roligt! Har varit svårt för mig att bidra fullt ut när vi jobbar med de yngre klasserna, men Dumsani vill att jag börjar presentera stjärnan hos alla tredje klassare och märker vi att de inte förstår får antingen läraren (om jag är själv) eller Nokwana, Mabli eller Dumsani assistera med Zulu. Tycker det är väldigt fint av honom hur mån han är att jag verkligen tar lika stor del. Ser för övrigt fram emot den dagen då han och min kära pappa möts hahah kan bli hur roligt som helst med två galna små ”gubbar” (tur Dumsani inte förstår svenska och att jag just kallade honom liten gubbe).

Även en kort sväng till Durban förra torsdagen för två föreställningar som mina vänner på universitetet medverkade i. Först en drama sedan en musikshow. Färden dit var minst sagt minnesvärd… Kommer aldrig ge upp min plats längst fram igen… Blev inklämd längs bak i minibussen. Värmen som uppstod i en överfull minibuss utan aircondition och med 38 grader utanför är obeskrivlig. Blev inte bättre av att den lilla bebisen spydde, följt av skalbaggeinvadering så halva bussen satt och hoppade och försökte slå undan dem. Det hela toppades när Phil Collins fyllde högtalarna ”It’s another day in Paradise” – ja this only happens in Africa, jag kunde inte annat än börja gapskratta. På fredagsförmiddagen fick jag sedan skjuts tillbaka av Alec, Traceys man. Vi körde inom ett område som heter Eshowe, där vi gick på skogsvandring i Dlinza forest ett par dussin meter upp i luften…. Nästan så man satte hjärtat i halsgropen, men oh så mäktigt att gå på träbroarna! Runt om reste sig enorma träd, många med lianer hängandes – man var bara tvungen att tänka på vilket paradis för Tarzan… På bilden står jag bredvid ett 500 år gammalt träd – tänk vad det har varit med om… Kan bli så fascinerad av historia. Ett otroligt privilegium att få gå med Alec, då han kan precis allt om allt. Så känns det i alla fall haha.

På lördagen kom Busi över och vi satt och snackade halva natten. Otroligt glad att vi funnit varandra, längtat efter lite tjejsnack. Hon har fattat galoppen fullt ut när hon kom med en påse cheese snacks, en chipspåse och två chokladkakor… På söndagsförmiddagen bestämde vi oss för att ta en dagstur till Cape Vidal. Hon har aldrig varit där tidigare så blev väldigt lyckat! Vi gick säkert flera kilometer längs stranden. Vid ett tillfälle satte vi oss bara ner i tystnad och såg ut över havet. Det var en sådan mäktig och fridfull känsla. När Busi till sist såg på klockan och sa ”Im ready when you are”, såg vi att vi suttit där i tystnad försjunkna i våra egna tankar i hela 30 minuter. Kvällen avslutades med en kanonmiddag på en restaurang i St Lucia vid namn Barracuda Restaurant. Lite komiskt att det på skylten stod: portugisiskt med en touch av italienskt... Intressant mix hur det sedan hamnade i Afrika men fantastiskt gott var det i alla fall! Blev såklart efterrätt också.   

Kanske kan nämnas också att jag i början av veckan hittade galet billiga konsertbiljetter till The Script i februari!! Lyckan är gjord haha, velat se dem flera år och äntligen blir det av 6 februari!!