27 november 2014
”Graduation party for Grade R” på Ntuthukoyamazulu primary
stod på schemat idag… Helt otroligt gulligt. Här firar man avslutning för
”nollorna”, där de bär cape och mössa samt får ett certifikat som tyder på att
de nu får börja skolan på riktigt. Nästa gång de eventuellt får bära en
avslutningshatt är i så fall efter universitetet… Med andra ord firar man mer
att man får börja skolan än när man väl gått ut high school… Intressant! Omvänt
gentemot hemma, precis som allt annat.
Det känns alltid lika märkligt att bli placerad vid ”VIP”
bordet när vi är på event. Samtidigt är det roligt, för det visar hur mycket
skolorna verkligen uppskattar det vi gör med eleverna. Dumsani var inbjuden att
hålla tal – direkt när han går fram ropar de små i kör ”Star Jablan”. Det är
namnet som Star for Life maskoten går under när vi är ute för storytelling
sessions. Måste erkänna att det värmer i hjärtat när fler och fler också ropar
”Hej Elin” – mina svenska lektioner börjar ge resultat haha.
Igår var det heldag i Richards Bay, för att beställa det vi
tittade ut vid förra besöket. Jag lyckades få med mig två canvas dukar hem
också – äntligen! Gått och funderat hela dagen på vad jag ska göra för första
motiv… Kliar i fingrarna på mig! Har även börjat sy på en klänning, samt läser
böcker som på räls. Vet inte vad som hänt, men nu är det full rulle! Jag känner
att jag nu har kommando över mitt liv igen och vad jag ska göra - arbeta
kreativt och läsa har alltid varit stora hobbies och nu finns det ingen hejd.
När vi fick vänta en timme innan dagens event började, hann jag med att sy ihop
nästan en tredjedel av insidan på en kavaj där jag klippt ut fodret – duktigt
Elin!
Tror fortfarande att pilates-klasserna på tisdag och torsdag
mornar hjälper mig att hitta mig själv och ge motivation till det jag tycker om
att pyssla med. Överlycklig att övriga
som också tar klassen börjat hämta och lämna mig… Jag har börjat utveckla en
fobi som jag aldrig haft tidigare… Hundfobi. Ända sedan den dagen då en hund
nästan attackerade mig och jag slängde mig in i första bästa bil av ren
överlevnadsinstinkt (ja det kändes så), har det bara trappats upp. Förstår inte
vad alla människor med hundar tänker med när de konstant lämnar sina grindar
öppna – har du en hund får du se till att hålla koll på den. Inte konstigt att
det ränner hundar överallt. Det positiva, som Malin sa, är att när de ägs av
någon har de i alla fall inte rabies… Vet inte om det lugnar mig så värst
mycket för hundarna springer obehagligt nära och skäller som tusan i alla fall.
Resultatet blir en paralyserad Elin som står och skakar och försöker komma på
vad hon ska göra. Fått lära mig av Tracey att jag ska låtsas ta upp något och
gå till attack – detta får hundarna att backa undan, då de blivit träffade av
stenar många gånger från zulus som gått på gatorna och blivit rädda precis som
jag själv. Dessvärre är det inte min spontana reflex att ta upp något för att
slänga på en hund – tänk så gör det den bara ännu ilsknare! Ish, som jag brukar
säga… Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Hör Dumsanis röst i huvudet som
vid så många andra tillfällen ”You have to make a plan”. Oftast innebär min
plan att ignorera vad folk säger – t.ex. när de skriker mlungu och andra
olämpliga saker efter mig, men i detta fallet är det hundar som jag har lite
svårare att kommunicera med muntligt…. FY!
No comments:
Post a Comment