Håret 10 cm kortare och jag känner mig mer hemma än någonsin

23 November

Nu är jag hemma. Kommer alltid få ”mlungu” (viting) skrikit efter mig, men det rör mig inte längre i ryggen. Jag har lärt mig se allt som är bra, uppskatta och tycka om mitt liv här på ett sätt som gör att jag känner ett stort lugn. Från denna dag kommer jag alltid kunna komma tillbaka och se de goda sidorna, hälsa på de äkta människorna. Trodde någonstans att det skulle bli tuffare igen när familjen åkt hem, men det visade sig ha motsatt effekt. Nu har jag målet inställt, familjen har varit här och vet nu vad jag pratar om, och jag kan fokusera fullt på att bara leva. Det här är nu, inte senare. Detta är något man lär sig av att vistas bland zulus – det är nu vi lever. Den här levnadsstilen är kanske inte helt hållbar i alla situationer, liksom vår västerländska ”planerar-kultur” kanske är extrem åt ett annat håll. Men att lära sig kunna hantera båda tror jag gör att man kan få ut ännu mer av den tid vi har på jorden.

Idag är första dagen på en månad som jag inte träffat på en enda person. Händelserna har bara avlöst varandra som på räls, så plötsligt blev det tomt. Behövde nog den här dagen för att hämta andan lite och tänka på allt som faktiskt hänt. Veckan efter jag vinkat av familjen på flygplatsen var det direkt tillbaka på kontoret och ta igen en veckas mail och rapporter. Åkte även på tisdagseftermiddagen ut i parken en sväng med Tracey – ”The best medicine to stop thinking about people for a while”, som hon säger. Tisdagen var rätt tuff på många sätt, var med primary school gänget på en minnesceremony på PhumLani primary för pojken som blev påkörd fredagen innan när han var på väg till skolan… Skämdes att jag var den enda som hade byxor på mig. Hade fått instruktioner av Dumsani att klä mig formellt och jag tänkte direkt på långbyxor och en svart tröja – helt fel. Hade inte spelat någon roll med färg eller mönster, så länge jag haft klänning eller kjol… Nu vet jag det till nästa gång i alla fall. Efter den hemska olyckan har det äntligen kommit upp ”speedbumps” längs gatan till skolan – bättre sent än aldrig, även om det blev på tok för sent nu.

I slutet av veckan blev det blev även visit på Thanda. Det som var tänkt som en heldag på torsdagen slutade med tre dagar tillsammans med fantastiska låtskrivare – en upplevelse man nog bara får en gång i livet, inkluderat en natt i the tented camp och en uppe i villan. Vilken inspiration att få vistas kring dessa härliga konstsjälar. Det gav en glimt in i en värld så lång från min egen verklighet, med utrustning för miljonbelopp och det riktiga arbetet bakom de största artisterna. Hade inte planerat att stanna så länge, men goa Göran lånade ut en leopardmönstrad skjorta jag kunde ha på mig på fredagseftermiddagen – smälte helt klart in där ute i ”Bushvillan”.

Från en värld till en annan kom jag hem på lördagsmorgonen, snabbt in i duschen innan Dumsani ringde att han var utanför för att hämta upp mig och de två svenska tjejerna Anna och Malin som precis anlänt. Vi har sedan tre helger tillbaka börjat med lördagsrepetitioner med grundskoleelever som utmärkt sig på våra olika skolor. Dumsani drillar dem i musik, dans och drama. Förra helgen fick jag vara med och lära mig grund stegen i zuludans för första gången på riktigt. Jag gick in för det fullt ut, av med skorna, upp med benen högt och stampa ner i marken. Barnen roade sig dock lite för mycket åt min dans att de glömde av att fokusera på sin egen, när Nokwanda påminde dem ”Look at Elin, now it’s like she is from Nompondo and you guys from Sweden”. Hon försäkrade efteråt att hon tyckte jag varit riktigt duktig haha – kul!

På söndagen efter ”låtskrivarveckan”, blev det chilldag på Sodwana Bay med Ken, Göran, Anna och Malin. Blåste storm, men blev två timmar på stranden i alla fall – precis lagom! Dagen efter följde de allihop med till Nibela primary där vi höll introduction sessions igen – fast nu för årskurs 4-6. Återigen – det är min thing, tycker det är så fantastiskt roligt att stå där framför eleverna när de hänger med mig i allt jag säger. Börjat fråga klasserna lite olika saker vad de kan om Sverige bara för det är kul… 6e klassen på Nibela trodde att man pratar isiZulu i Sverige… Slog dem inte att jag kanske borde vara bättre på mitt eget språk i så fall haha, nu vet de i alla fall att vi har ett konstigt språk där jag kommer från som heter svenska! Lite världslektioner hade nog inte varit fel – de är inga höjdare på vad som händer utanför KwaZulu Natal ens på the high schools.

På tisdagen blev det en sväng till Durban med Ken och Göran med ”flashbackmiddag” med körgrabbarna på samma restaurang som jag ätit på med familjen en dryg vecka tidigare.  Fick sedan sova hos Thandiwe innan det åter bar av till Hluhluwe på onsdagen. Ken lämnade av Philani och mig själv vid the taxis redan 9 på morgonen så vi skulle komma tillbaka i någorlunda tid… Han till en begravning hemma och jag till tystnaden i mitt rum… But this is Africa, alltså fick vi vänta tre timmar innan vi ens åkte – skönt att inte vara ensam.

Helgen med zulu danslektionen avslutades på på söndagen med utflykt till Mbazwana, Sodwana och Mabibi. Det sistnämnda ett område långt ute vid Sibaya lake, där det visade sig att Dumsani hade några relatives som gav oss en hel påse med färsk mango de just plockat från trädet på gården – det tackar man för.  

Veckan som följde var hektisk med 7 skolbesök på tre dagar, där två av skolorna låg ända borta i Empangeni. Men det var kul, då vi skulle filma in julhälsningar till sponsorer. Haft problem med uppladdning av videorna, men tror jag förhoppningsvis lyckats skicka via dropbox nu… Håller tummarna, för fick ett superhärligt klipp på PhumLani förra fredagen efter att vi delat ut teckningarna frånn the 50/50 project som nu är avslutat tillsammans med Kvarnhjulets grundskola i Göteborg. På torsdagen hade eleverna från utbytesskolorna PhumLani och Kvarnhjulet ett fantastiskt lyckat skypeutbyte. Mfundo vet nu att när han kommer till Sverige ska han gå på alla museer han kan hitta. Viktigt att barnen på Kvarnhjulet får ta del av filmen! Tror en faktor i svårigheterna är den brist på ström vi haft senaste tiden… Så sent som i torsdags hade vi knappt elektricitet från 5 på morgonen till 9 på kvällen… Lite opassande, då jag fått låna Kristinas hus för att kunna laga en ordentlig födelsedagsmiddag till Dumsani med några vänner.

Såhär i efterhand gjorde det inte så mycket då vi fick en väldigt avslappnad och kul kväll i mörkret på Anna och Malins lilla veranda mot innergården. Tracey har en gasspis, så lyckades steka på våra hemmagjorda burgare till slut i alla fall och Dumsani fick sina castle lite.

I fredags klippte Philani håret på mig – Äntligen! Får bassning från alla möjliga håll varje gång jag nämner att jag vill klippa av lite hår… så fick honom inte till att klippa mer än 10 cm… Har fått erbjudanden från kvinnor som vill köpa mitt hår om jag klipper det kort (då det fortfarande blir relativt långa bitar avklippt i så fall). Tydligen skulle mitt hår, om jag rakade av det för att sälja, vara värt R4000…. Jaha, så har jag aldrig sett på mitt hår tidigare. När vi kom till repetitionerna på lördagen var tjejerna helt chockade att jag låtit honom klippa det haha. Här får man inte röra tjejernas hår haha, men jag är ju inte som tjejerna här. ”New experience”.