8 juli 2014
Yes, I am in Africa. Möttes på flygplatsen av tre välkända
ansikten. Vilken känsla, de hade varit så nervösa att inte komma i tid, så de
hade väntat där i tre timmar just to make sure. Hela min kropp bara skakade.
Det gick inte att stå upp, så mycket känslor som flög runt i mig. Tack och lov
började jag inte gråta av den emotionella bergochdalbanan – jag höll mig till
skakande.
Redan i bilen kände jag att nu är jag här – de glömde ta på
sig säkerhetsbältena, vilket de senare insåg och utbrast ”Shit, Elin is here
now, put hem on guys!”. Efter ett kort stopp på McDonalds, bar det av mot
Hluhluwe. Man kan tro att inget mer hände utan att jag lugnt anlände till
Siphile… Men så var det ju så att jag nu är i Afrika.
”Tuuuuut Tuuuuut” ”Tuuuuuut Tuuuuut”. Överallt när vi
passerade städer på vägen mötte vi folk som mina vänner känner. Den klassiska
frasen är ”We’re just quickly gonna…”. Inte säker på hur många jag hälsade på
idag, men förhoppningsvis blir de inte besvikna om jag inte minns exakt allas
namn. Efter vi lämnat av Dumsani på kontoret, hämtade vi upp chaufförens mamma
och tre systrar - ja vi var för många i bilen men det verkar vara mer en norm
än ovanlighet.
Till sist sitter jag nu i min lilla hydda och skriver.
Ljuset från datorn är det enda jag ser. Strömmen har gått, vilket innebär inget
vatten, ljus, värme, internet eller middag. Klockan är bara halv 7, men utanför
har det varit svartare än svart i snart två timmar. Tänkte först att det ju
inte är något problem för mig då min kära mormor såg till att jag tog med mig
två ficklampor. Dessvärre fungerar de inget vidare när man inte har något
batteri i dem… De ligger så fint i bokhyllan där hemma bland övriga föremål som
blev bortprioriterade p.g.a övervikt. Det ironiska i det hela är väl att det
blev 5 respektive 8 kg övervikt i alla fall…
Utanför härjar stormen. Den viner i rutorna och rycker i
dörrarna. Känns nästan som ett svagt vinddrag även här inne. Kan visserligen
bero på att dörren till hyddan flyger upp för jämnan. Undrar varför de inte har
något så man kan låsa från insidan…
Oh vad bittert det låter. Visst, ska erkänna att just denna
sekund känns det lite småtungt. Men med tanke på att jag inte sovit eller ätit
något nämnvärt under det senaste dygnet är det inte konstigt att känslorna
försöker ta över det positiva tänket.
Det är inget som blir bättre av att jag tänker på min varma säng där
hemma. Jag är i Afrika, och det här hör till upplevelsen. Det var det här jag
ville uppleva. Lika bra att köra igång från dag ett.
Ligger nu och funderar på om jag ska ta några av skorporna
jag köpte tidigare och sen lägga mig. För kommer inte ljuset tillbaka, vet bara
gudarna när det blir middag. Jag laddade ner en bok på datorn, skriven av
Anthony Robbins – en guru inom mental träning. För mig kommer det här året
innebära kunskap. Varför inte passa på att lära sig lite mindset strategier när
man ändå ligger i beckmörker!
9 juli 2014
Just när jag gett upp hoppet om att få någon middag, tryckt
i mig skorpor och börjat förbereda mig för natten, knackade det på dörren. Mdu
kom in bärandes på en bricka med grönsallad, kokt pumpa och en tallrik kött med
bönor och pap. Han bar även in ett litet bord, en stol och en byrå. Tillsammans
satt vi och åt middagen och hade riktigt trevligt. Blev ett bra avslut på
första dagen! Fick även lära mig några fraser som han ansåg bra att kunna:
Uxolo Mfethu,
ngihloniphe nami khona ngizokuhlonipha
Sorry Brother, respect
me and I will respect you
Ngiyajabula ukunibona,
ukanazi, futhinokuthi ngizosebenzisana nani
I am happy to see you,
to know you and that I will be working together with you
Ngyiabonga ukudla
Thankyou for the food
(Ukudla kan användas oavsett om det är frukost, lunch eller middag)
Under morgonen var strömmen fortfarande inte tillbaka. Tack
och lov fungerade duschen – kände mig måttligt fräsch. Redo för dagen satt jag
i mitt rum och väntade på att Eric skulle komma och hämta mig. Genom den öppna
övre delen av dörren, kunde jag se två män prata omkring 20m bort. Jag såg
tydligt att den ena var Siphile, och kände mig säker på att den andra var Mdu
och fortsatte därför att sitta i min säng och vänta… Omkring 20 minuter senare ropade
Siphile på mig: ”Eric is waiting for you”, oh tänkte jag, så jag gick ut direkt
och började gå mot bilarna. ”Elin, you can come this side”, jaha märkligt att
Siphile ville jag skulle göra det. Inte förrän mannen som stått bredvid Siphile
sätter sig i bilen inser jag att det är Eric… Oh vad jag kände mig dum.
Tidigare har jag inte riktigt funderat något nämnvärt över
vikten av fungerande internet. Idag blev insikten väldigt tydlig. 20 osaliga
andar drog omkring utan mål, inklusive mig själv. Hade hoppats jag kunnat göra
uppdatering om gårdagen men icke blev det så.
Lite innan lunchtid, fick jag åka med några från kontoret ut
till en highschool omkring 20 minuter från Hluhluwe. Där var coacherna i full
gång med workshops för uttagningen av ett nytt ”construction team” på 10
personer. De uttagna ska få medverka när ett nytt sportcenter byggs i området
och samtidigt ges utbildning och en bättre start in i arbetslivet. Workshopen
var indelad i olika sektioner, för att pröva de unga vuxna på diverse färdigheter:
Personal skills, practical, entrepreneurship, critical thinking, motivation,
cooperation skills etc.
Som observer, och oförstående vad de säger, har man tid att
fokusera på så mycket andra detaljer. I grupparbeten såg man starka tendenser
hur pojkarna blev huvudfigurer och tjejerna ställde sig vid sidan av. Har fått
lära mig att det inte har och göra med bristande kunskaper och motivation hos
tjejerna, utan hos kulturen. Som Fiona på kontoret konstaterade, män har
fortfarande ett starkare bias över kvinnorna som sitter så djupt inrotade.
Väl hemma kom Mdu med köttfärssås och pasta till middag. Wow
sa jag, ”Du you know that this is a swedish dish?” ”What nooo! Wow I’m a real
swedish man now”. Mdu är bror till Siphile och hjälper till med matlagning till
gästerna på Mbonise Cultural Concepts. Han berättade för mig att han inte är
någon kock utan bara gör detta för att hjälpa sin familj. ”That what we do”.
Hoppas han kommer in imorgon kväll och äter också. Känns som ett stort
privilegium att kunna sitta och prata med någon som även jobbar som guide i
området. Det ger en stor inblick i deras dagliga liv bara hur han beter sig när
han sitter i mitt rum. Likaså bilturerna med Eric.
Ytterligare en dag i Sydafrika. Yeah this thing is for real
now
10 juli
Hörde ryktet spridas bland alla på kontoret att internetet
ska börja fungera snart. Eric gick precis förbi bakom mig och sa att han kan se
att jag skrivit om honom ”Cus that’s my name” haha. Äntligen jag som kan ha
lite språkligt övertag. Tabbade mig imorse också… Han kom fram till mig och sa
att jag såg ut som en Zulu woman i min rosa mönstrade kjol, rosa tröja och
gröna sjal. Ngiyabonga (tack) svarade jag och gick in för att äta frukost in
the main house… Behöver jag glasögon tro? Det här håller inte i alla fall haha,
försöker förklara för honom att det inte är något illa menat ”im just confused”.
Eric bara skrattar åt mig och säger nåt på Zulu som vanligt – jag tror vi fortfarande
är vänner ändå haha.
Suttit och pratat en stund med Fiona, en vit Zulu kvinna som
jobbar på kontoret. Tänk er rösten på någon som röker en cigg i timmen – så låter
hon. Mycket spännande kvinna. Hon växte upp på en farm precis i närheten av
Hluhluwe, där hon uppfostrades av en Zulu nanny. Detta innebar att hon inte
lärde sig prata engelska förrän hon var 7 år och kunde alltså inte prata med
sin engelska pappa förrän då. Trots att hon som vit, levt i Sydafrika under
apartheid eran säger hon att hon inte kände av det förrän hon kom upp i 40 års
åldern. Något som gjorde en svensk författare besviken när han intervjuade
henne och trodde sig hittat någon som kunde ge inside information om livet som
vit i ett svartdominerat område under apartheid – så mycket fick han för det.
No comments:
Post a Comment