Barn är glädjespridare

Att falla in i ett långsammare arbetstempo går snabbt - för snabbt. Helt plötsligt har hela dagen gått och man förstår inte var timmarna försvann, trots att man under tiden hunnit tänka "Åh vad långsamt tiden går". Motsägelsefullt jag vet, men det är så det känns. Ser fram emot att börja jobba in the field nästa vecka och möta barnen!

För mig är barn glädjespridare. Deras energi smittar av sig och gör att man känner "Yes nu är jag på hugget igen", även de dagar när man bara vill lägga sig i sängen och sova. De senaste dagarna har jag haft Minice och Klanzego inne hos mig. När jag kom hem från kontoret igår väntade de förväntansfulla innan de sa "We've got presents for you". "Wow!", de hade ritat varsin teckning till mig - de sitter nu båda fint på väggen i mitt rum. Deras ansiktsuttryck när jag sa att jag ville sätta upp dem är oslagbara. Häromdagen lirade vi fotboll men igår höll vi oss mest inne. När jag slog på datorn imorse såg jag vad som fått dem att kikna av skratt. Photobooth - aldrig insett dess stora potential som källa till skratt.

Kärlek till fotografier kanske inte är så ovanligt ändå. Var man än går när man är med tjejer hör man dem säga "Photo me" "Elin come join". Kanske bara att vänja mig, smile for the camera. Jag som inte brukar ha smink eller piffa mig… Shit hur ska jag klara detta haha.