14 september 2014
Exakt tre månader sedan jag fyllde år. Rätt häftigt när man
tänker på så mycket som hänt under de här månaderna…
Helgen artade sig riktigt bra trots att jag tackade nej
till safarituren lördagmorgon… Har nog blivit lite afrikaniserad, kände mig
inte superlockad att åka ut vid 5.30, sängen lockade lite mer… Kring 11
däremot, följde jag med två tyska volontärer, som bor här hos Tracey över
helgen, samt Traceys man Alec ut på långpromenad vid False Bay. Området kallas
False Bay, då man lätt kan tro att sjön mynnar ut i havet – vilket den inte för
och är därav ”false”. Längs de 15 kilometrarna, mötte vi leopardspår, spår från hyenor, två döda
djur (från hjortfamiljen, men minns inte exakt namn), apor och skalbaggar. Det
fanns säkerligen en hel massa andra djur som lurade inne i skogen och iakttog
oss – men det gjorde nog inget att de inte visade sig allihop. Som Alec sa… Det räcker att man är snabbare än den långsammaste i gruppen om något skulle attackera… Däremot lugnade han med att säga att leoparderna är otroligt skygga djur, det är därför de kan finnas lösa på platser där människor vistas. Lejon däremot, hade kunnat gå till attack - framförallt då de är flockdjur och inte like "utelämnade" som leoparden.
Bara känslan att
gå i stekande hetta, med svetten rinnandes överallt och veta att djuren finns
där räcker gott och väl för att göra det hela aningen magiskt. Alec meddelade
att han brukar försöka ut och ta långpromenader över helgen och gärna har med
sig sällskap – får se var han tar med mig nästa gång! Lite ledsen att min fot
fortfarande inte vill ge med sig…. Men promenaden fungerade ok! Håller tummarna
att det ska gå att börja springa lite försiktigt i veckan. Kvällen avslutades
med gemensam Brajj och glass! Härlig överraskning att få mat på köpet haha.
Idag började dagen redan 5.50, då vi, denna gång Tracey
inkluderat, skulle iväg till the Western Shores and Carters Creek. När man kör
in på området följs hektar efter hektar med land. Det visade sig vara vår dag,
då det fanns djur vart vi än vände blickarna: Närmare 100 zebror, gnuer, alla
olika sorters hjortar, otroliga fåglar i alla dess storlekar och färger,
krokodiler, flodhästar giraffer och vildsvin. Alec berättade att zebrornas hud också är två färgad - inte bara pälsen. Då de vita respektive svarta ränderna absorberar olika mycket värme, bidrar detta till naturlig cirkulation i huden vilket även kyler ner djuren - smart! Solen stod högt på himmeln och
temperaturen närmade sig 35 grader medan vi flög genom landskapet mot St.
Lucia. Vi passerade St. Lucia och fortsatte ut mot Cape Vidal – wow vilken
strand! Det blev första doppet sedan jag kom hit och det lär bli många fler!
Vattnet var precis perfekt temperatur. Efter simturen la vi oss ett par timmar på
stranden och kände hur vattnet förvandlades till salt på huden. Även nu när jag
sitter och skriver det här känner jag havsdoften från håret – bästa doften jag
vet. När vi sedan skulle börja röra oss därifrån tog vi en fruktpaus vid bilen med bakluckan öppen… Allas fokus var på Alec, då en apa just försökt stjäla hans äpple. Undrar om detta var apornas taktik, för vips hade en nappat åt sig ett paket med 6 mini-yoghurtar och rusat upp i trädet. Ett dussintal apor rusade mot trädet. De vakter som fanns på platsen hämtade snabbt en slangbella och började skjuta mot yoghurtarna - ni förstår själva vilket yoghurt regn det bäddades för. Det är viktigt att aporna blir "bestraffade" om de tar något från människorna. För oss människor är det strikt förbjudet att mata aporna, man kan inte ens slänga sin äppelskrutt, då detta bidrar till ökad "brottslighet".
Tack för en underbar dag! Var inte hmma förrän vid 17 tiden.
Vrålhungrig som jag var satte jag direkt igång med middag – hur skulle jag vet
att Tracey skulle komma och knacka på och säga att middagen är klar 19… Aja ska
gå in till huset för sällskapets skull. Känner på mig att det finns stor risk att något slinker ner trots att jag nu känner mig proppmätt… Särskilt om det serveras efterrätt…
No comments:
Post a Comment