Ett med de små - skönt att få ge tillbaka

7 augusti

Jag hade rätt – det blev full fläng under gårdagen. Innan vi åkte ut till Ntuthukoyamazulu primary school meddelade Dumsani att vi skulle dela upp de olika sessionerna. Mbally skulle hålla i the storytelling för grade 1, Dumsani i the drama and poetry och jag göra en introduktion av Star for Life stjärnan för grade 6. Liksom under workshopen på the high school i måndags, hade jag inte någon aning om hur det skulle gå till. Jag försökte få honom att beskriva ungefär hur upplägget brukar se ut. ”Just do it your way”. Ok then. Kära Dumsani blev orolig att jag inte kände mig bekväm med uppdraget jag fått och försäkrade mig om att jag inte behövde göra det om jag inte ville. Klart jag ville! Så länge jag har klara instruktioner är jag upp för det mesta.

Vi åkte iväg med Sam och Kasper. Längtat efter känslan när man kommer ur bilen och alla barnen väller mot en. Varit lite struligt med transport, så inte kunnat besöka skolorna så ofta som vi behövt, men snart blir det ändring på det när volontärbilen kommer! Mbally började med att klä på sig maskoten – de minsta blev alldeles till sig när hon kom in vinkandes. De satt alla och vinkade lyriskt åt Star Jabulo (Lycko stjärnan). Efter sagan om lejonen, elefanterna och girafferna gick vi vidare till min session. Dumsani hade upplyst mig om att eleverna kan tyckas som att de inte förstår vad jag säger, men det är bara för de är blyga när någon ny kommer. Sam, Kasper, Dumsani och Mbally intog sina platser och jag körde igång med greetings. Försökte mixa in zulu ord så ofta jag kunde för att få dem att slappna av och det fick lyckad effekt. Nästan direkt glömde jag mina kollegor och var ett med barnen. Det är det här jag kom hit för. Jag började höra efter vad de visste om stjärnor, när ingen ville svara fortsatte jag för att inte skapa en obekväm atmosfär.

”Har alla sett en stjärna? Under natten fylls himmeln med stjärnor, vad är det som gör att vi kan se dem? Because they are shining. Kan människor vara stjärnor?” Vid den senare frågan såg de nyfiket på mig. Jag fortsatte och gick igenom alla de fem färgerna på stjärnan och vad de står för – mycket liknande min approach under the learner’s workshop men här med ännu mer interaktion. ”When I say yellow you say: I go for my dreams!” Efter alla färger tog jag upp ämnet igen om människor kan vara stjärnor. Liksom i måndags visade jag alla kroppsdelar hur de blir en del i stjärnan, även den inre stjärnan. Senare på kvällen när jag och de övriga svenskarna satt och åt middag på Protea hotell, fick jag ett meddelande från Dumsani där han skrev hur berörd han blivit av min session. Wow. Kasper fyllde i och sa att han sett hur Dumsani lös när han lyssnade och såg på mig där framme, och att även han och Sam blivit rörda och imponerade. Jag är hemma nu. Känns så otroligt skönt att kunna få ge tillbaka, framförallt till Dumsani, efter allt han gör för mig. Kände även en slags lättnad – de valde rätt tjej att åka hit.

Dumsani vill att jag ska hålla de här sessionerna i framtiden också, men med olika fokus. Teorin om att jag kan nå fram till eleverna på ett annat sätt, tack vare att jag är yngre, tjej och från Europa, kanske stämmer. Det gör eleverna mer intresserade och nyfikna. Vi ämnar också skapa ett mer naturligt band mellan vita och svarta. Även om apartheid inte funnits i Sydafrika på tjugo år enligt konstitutionen, vill jag påstå att den fortfarande finns. Trots att jag inte är vit Sydafrikan, så är jag ändock vit, och vi vill ge barnen en positiv inställning till vita redan från yngre åldrar. För som det är nu, i the deep rural areas såsom Nompondo och Hluhluwe, blir man fortfarande särbehandlad pga hudfärg.

Under dramat och dikten fick jag minnen från första gången jag var i Sydafrika. Ett sådant drama skulle barn i motsvarande åldrar i Sverige aldrig klara av. Eller där har jag nog fel, de skulle klara det om de fått öva ett halvår och gått i särskild drama klass. Scenskräck existerar inte här, och de lever sig in i det de säger så man själv känner hur tårarna trycker på. Många gånger finns det inget skrivet manus, utan allt lärs in utantill muntligt. Detta tror jag har mycket att göra på historien bakom zulu-språket. Det blev inget skriftspråk förrän västvärlden började gå in i Afrika och kolonisera. Historien verkar sitta i, för har än så länge inte mött någon sydafrikan som är vidare high på att skriva. De kan vara helt fantastiska på det arbete de gör, men när det kommer till skriftliga rapporter knyter det sig. Det är väldigt intressant. Pratade om det med Sam igår, som konstaterade att vi i Sverige har en ”skrivarkultur” på ett annat sätt.

Detta är också anledningen till att zulu skrivs med samma alfabet som vi har i Sverige. Klickljuden representeras av de tre bokstäverna q, c och x, istället för speciella tecken.

Efter besöket på the primary, blev det lyxlunch för min del. Åkte med Sam och Kasper till en restaurang där jag åt min första hela, ofriterade fisk på snart fem veckor. Jag tryckte i mig hela tallriken tills det nästan sprutade fisk ur öronen på mig. Detta slutade med att jag med mat fortfarande upp i halsgropen anlände till Thanda lions träningsplan. Inte bara lite, utan väldigt nervös, väntade jag i the mobile clinic med Anna. Ville att hon skulle introducera mig första gången – sån fjant jag är nu när jag tänker på det i efterhand haha! Allt gick fint, jag fick vara med på fysen och sen när de började spela, sprang jag runt planen istället. Bara att kunna springa fritt var galet skönt. Jag blev trött på två sekunder, men tack vara alla blickar fick jag mer energi och stannade inte. Var med på några bollövningar som var lite lättare. Sånt härligt gäng grabbar, de tog hand om mig och frågade när jag skulle komma tillbaka ”Mhlampe Xasa” (kanske imorgon) svarade jag. Då sa de att de hoppades få se mig. Det kändes så vänskapligt och öppet – inte som övriga killar som kan komma fram i mataffären och fråga om giftermål. Med sport som plattform blir ingången markant annorlunda och bättre. Planerar att åka dit i eftermiddag också – tror Kasper ska med också, grabbarna skrattade gått åt att han inte var där igår ”Is he in pain from yesterday’s practise?”.