Såja, nu börjar saker falla på plats igen. Var och hämtade garderoben hos Siphile idag och har precis lagt/hängt in alla mina kläder och saker. Garderoben står i rummet intill det jag befinner mig nu - närmare bestämt i det rum som kommer bli mitt hem 10 månader framåt. Förhoppningsvis är renoveringen klar till helgen, så jag kan flytta in där när jag återvänder från Durban och Pietermauritzburg på söndag kväll. Går på foten som vanligt nu, men den är fortfarande lite småsvullen, blir nog en 10km promenad på söndag morgon i alla fall… Men det sista som överger en är hoppet inte sant!?
Hade en mycket trevlig pratstund med en av lärarna på Macabuzela primary school idag, som fick mig att tänka till lite. Vi pratade om vad man gör efter jobb osv. Jag sitter mycket och filosoferar och tänker på allt och ingenting. Jag har kommit att märka att majoriteten av de jag träffar gör likadant - läraren inkluderat. Jag som tidigare trott att de träffar vänner och hittar på saker, och ibland därav känt mig ensam. Men så är inte alls fallet. När man väl tänker efter gör vi ju oftast inte så mycket efter jobb hemma i Sverige heller… Sådana här enkla och egentligen självklara småsaker går ibland inte upp för en förrän man faktiskt sätter ord på det. Ja, det har varit en del tuffa grejer under de snart två månader som gått, men inte en chans i världsrymden att jag åker hem nu. Jag känner hur jag börjar förändras inom mig, mitt synsätt och min approach till saker. Så otroligt fascinerande, kan inte bara åka hem mitt i transformeringen, eller snarare i början av den. Med förändring menar jag inte att Elin inte längre är Elin. Det är snarare hur jag som Elin förhåller mig till allt runtomkring mig. Blivit lite mer restriktiv, vilket kanske inte är något alltför negativt... Uppvuxen i en skyddad verkstad nere i Falsterbo, trots "elakingar" runtomkring, gör en naturligt mer naiv och öppensinnad än om man bott i en storstad - tror jag. Samtidigt kanske det även bidrar till hungern efter äventyr och nya platser, men ändå försiktighet för det som är främmande.
Läraren, vars namn ä Njabulo (Happiness), tyckte det är väldigt dåligt att jag är "dishonest". Nej det är inte så jag menar, när jag uttrycker att jag inte alltid säger allting. Jag snarare väljer att säga det som är relevant. Haft tendenser tidigare, och de finns fortfarande där inne någonstans, att prata och berätta om allt möjligt. Alla behöver inte veta allting, men det jag säger är alltid honest.
Imorgon bär det av till Durban igen, för registrering på torsdag morgon - nej man kunde inte bara registrera sig på internet haha. Lite charmigt att man fortfarande måste göra sådant här "irl".
No comments:
Post a Comment