11 augusti
Vilken helg, vilken vecka. På fredagsförmiddagen tog Sam och
Kasper med mig ut på en rundtur. Det blev först en sväng till Thanda. Undrar om
inte Sam var safariguide i ett tidigare liv. Detta baseras inte på hur han
”missade” att köra oss dit djuren var – även om vi till sist fick vara så nära
en gepard att vi kunde höra hans andetag, utan på förarbetet och det skickliga
spänningsuppbyggandet. Tror jag talar för både Kasper och mig när jag säger att
det allt blev lite pirrigt alltmedan vi åkte genom det mäktiga landskapet. Precis
när vi skulle åka ut igen, satt geparden och flämtade precis vid grinden. Som
en del av the recruitment policy av new staff i Star for Life, upplyste Sam att
Kasper skulle ut ur bilen och ta ett fotografi till fots. ”Självklart inga
problem” – Respekt Kasper! (Behöver kanske inte nämnas att detta gjordes efter
att vi åkt ut genom grinden och hade ett stängsel mellan oss och världens
snabbaste djur… Oavsett modigt gjort, jag höll mig lite närmare bilen som den
mespropp jag är haha)
Bilen skumpade vidare till Hluhluwe Damm. På namnet trodde
jag det var en liten vattensamling, men jisses vilken damm! Kunde inte se
slutet med blotta ögat. Sam berättade hur han vid ett tidigare besök sett hur
en krokodil hoppat upp ur vattnet och dragit ner en get som kommit ner för att
dricka. Dessvärre bjöds det inte på något sådant skådespel när vi stod på piren
och såg på solnedgången. Däremot upptäckte vi ett mycket intressant
ljudfenomen. När man stod på ett visst ställe på piren kunde man höra tydlig
gospelmusik eka genom dalen. Men när man rörde sig närmare mot ljudet blev det
tystare och tystare tills det försvann helt, trots att det fortfarande hördes
på ursprungspunkten där vi lämnat Kasper som kontroll… Fascinerande! På vägen
tillbaka passerade vi gränsen till ytterligare en park. Och minsann där
strosade hela elefanthjorden några hundra meter från vägen. Var motljus, så
lyckades inte få någon bra bild tyvärr, men återigen kom tanken ”This only
happens in Africa”. Platsen vi såg hjorden på är bara omkring 10 minuters
bilfärd från mitt hem i Nompondo… Jag lever med andra ord mitt i smeten - cool.
Dagen avslutades med en sen buffémiddag på Protea. Himla tur att efterrätten
inte var lika god som den i tisdags när vi även haft sällskap av Chalmers
killarna. Mådde inte så bra efter den middagen även om det var väldans gott
under tiden.
Klockan åtta på lördagsmorgonen ringde alarmet. Skulle hämta
Eric och sedan styra kosan mot Mbazwana för ett performance to celebrate
Women’s day. Jag börjar bli en drillad chaufför nu, älskar verkligen att vara
ute på vägen. Fylls av frihetskänslor och att man är på väg någonstans kickar
igång inspirationen. Perfekt att åka de här sträckorna med någon som kan
områdena utan och innan, så jag sedan kan hitta själv. I Mbazwana mötte vi upp
Dumsani, som med svetten rinnandes hade sprungit till mötesplatsen för att vi
inte skulle vänta för länge – lite sött. Dumsani visade vägen till Mbazwana Art
Centre, där öppningsbönen precis satt igång. Vi blev visade till sittplatser
längst fram i mitten… Jag hade tänkt mig något mer diskret som att stå längs
väggen eller så, men jag får väl fortsätta försöka vänja mig vid att bli sedd
var jag än går. Innan Dumsani började jobba för Star for Life var han lärare på
en high school där väldigt många av ungdomarna där gick, så var naturligt att
han skulle sitta bra till. Trummorna satte igång och Zulu dansare vällde ut.
Dans varvades med sång av olika genrer. Salen fylldes och stämningen var på
topp. Grymt att få ta del av en community activity och se hur man firar olika
högtider, såsom kvinnodagen.
Även söndagen betydde morgonalarm. Var tvungen att tvätta
två veckors tvätt innan klockan slog 11, då jag skulle hämta Eric igen, men den
här gången för att åka med Chalmers killarna till St Lucia. Helhärligt gäng, och kul hur man kan träffa
helt nya människor och ha trevligt ihop i Afrika. Vi åkte mest runt och såg oss
omkring. Gick en sväng längs huvudgatan, köpte lite kakor och tog en klassisk
svensk fika vid sida av floden där vi hade god uppsikt över krokodilerna och
flodhästarna. I St. Lucia har de problem med flodhästarna, då det alltsom ofta
händer att de börjar knalla runt i staden. Inte helt ovanligt att hotellen
hittar en flodhäst i poolen på morgonen… Ska hållas i bakhuvudet att flodhästen
är det djur som dödar flest människor om året. Vi åkte även upp på ett berg där
vi hade utsikt över bukten och Hluhluwe långt i fjärran. Utsikten var slående.
Den låg på väg ut till Cape Vidal, dessvärre hann vi inte se vad som ryktas
vara den vackraste stranden i hela området, pga tidsbrist, men vi fick se
buffalo, noshörning och zebror istället. För att komma till utsiktsplatsen och
Cape Vidal måste man köra genom en park. Kvällen avslutade på Ocean Baskets,
där de har helt fantastiskt goda fiskrätter. Killarna avrådde mig från att ta
jätteräkorna hur goda de än är… Antar att det var ett positivt inflytande, den
friterade bläckfisken ihop med hake, var ett vinnande koncept också.
No comments:
Post a Comment