Ayeye Primary School Project Ayeye!

23 juli 

De här två veckorna har gett mig nya insikter vad gäller implikationer kring kommunikation. Tack vara IB-programmet kan jag obehindrat föra konversationer på engelska, vilket har hjälpt mig enormt. Däremot är det inte en självklarhet att bara för man förstår varandra språkligt, att man förstår varandras intentioner eller syftning. Aldrig tidigare har jag befunnit mig i situationer där jag inte vet hur jag ska uttrycka mig, för att få fram det jag vill på ett sätt som får motparten att förstå exakt vad jag menar. Det är som om tungan krullar sig och allt blir pannkaka. Hade ett fantastiskt bra samtal med Anna på kontoret, som försäkrade mig om att hon upplevt precis samma svårigheter som svensk kvinna i en ny kultur – Zulukulturen. ”Det är naturligt att allt sånt här tar tid. Oavsett hur ung eller gammal man är, är man fortfarande på samma nivå när man kommer som ny till ett främmande land”. Min uppgift de här två veckorna, och troligtvis ett par månader till, är att observera, lyssna och försöka känna in. De i min omgivning förstår my struggles – särskilt de som åkt på resor till Sverige, då de stött på samma svårigheter att uttrycka vad de egentligen tycker, tänker och känner. Så länge jag känner att de har förståelse för min okunskap i flera lägen, är jag lugn. ”You need to learn how to crawl before you can walk”.

Återigen, fylls jag av känslan vilken möjlighet det här är. Genom att vistas i en miljö så långt från min egen vardag, lär jag mig inte bara massor om det som finns runtomkring, men också det som finns i mig. Vilken mastermänniska jag kommer bli efter detta året haha! Cool. Nej så lätt fungerar det nog inte riktigt, men jag går åt rätt håll i alla fall.

Igår kändes dagen oändligt lång. En ond bakterie hade hållit mig vaken hela föregående natt. Tack och lov är ovädret förbi, så jag har energi att skriva igen! Igår besökte vi samtliga 4 primary schools som ska delta i the Primary Arts Festival 5 September. Minstingarna besitter någon magisk kraft som får en att må bra oavsett hur dagen startade. Ntobeko sken som en sol när han satte sig i bilen efter besöket på Ntuthukoyamazulu primary ”Those kids always bring a smile on my face. In fact they just made my day. Now Im craving for orange juice!”.

Beslutet att etablera ett officiellt Primary School Project, istället för att ha det som pilots, är helt rätt i min mening. För att vi ska kunna påverka dessa små stjärnor måste rätt värderingar, attityder och kunskap implementeras tidigt för att få maximal effekt. I alla fall är det min tro. Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur jag för första gången känner mig vit. När jag är på the primary schools är jag fri. Där är de lika nyfikna och upptäcks-sugna på alla i teamet ”Wow look at those big people”. Tänker på ett av Mandelas citat:

”People are not born hating another person because of the colour of his skin, or his background, or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate they can be taught to love, for love comes more naturalt o the human heart than its opposite”

Kopplar man detta till ordspråket ”Man kan inte lära en gammal hund att sitta”, är det både logiskt och självklart att Star for Life även ska involvera de allra minsta! Ayeye Primary school project Ayeye!