Hur vi uppfattar olika situationer och uttalanden är starkt kopplat till vår kultur och bakgrund. Jag har börjat fundera på om kvinnorna som mina sydafrikanska vänner omger sig med, ofta är oroliga. Min personlighet och uppfostran gör att jag gärna vill veta vad som pågår omkring mig - särskilt när jag om några dagar flyttar till ett främmande land på andra sidan jordklotet. Det är många gånger som mitt driv och tro att de också vill vara uppdaterade, har lett till att de ser mig som "stressed" eller "worried".
Igår kom droppen och jag försökte förklara i så korta ordalag som möjligt att där jag kommer ifrån, är oro inte synonymt med vilja att ha koll på läget. Incidenten fick mig också att se på mig själv på ett annat sätt och inse hur mycket vi verkligen har att lära av varandra. Att trappa ner är jag säker på kommer komma naturligt när jag väl befinner mig på plats. Jag ser fram emot att den första tiden observera min omgivning och känna in på vilken nivå jag ska lägga mig. "Påprackning" är receptet för misslyckande, samarbete och kulturellt utbyte leder till framgång och ökad förståelse. För likväl som att jag ska anpassa mig till deras levnadssätt och syn på tillvaron, vill mina vänner och lagkamrater som vi uttrycker det, lära av mig. Hur vi arbetar i Sverige, hur vi ser på saker och ting, hur hierarkin i samhället och på arbetsplatsen ser ut etc. När jag en gång uttryckte att svenskar kan ställa frågor till sina chefer, tappade dem hakan. Flyttar vi blicken till hemmet, är dem mycket förundrade över de svenska män som hjälper till med hushållet, oavsett om det gäller laga mat, städa eller bara att gå och handla.
För varje kulturkrock som sker redan innan avresa, blir jag mer och mer förvissad om vilken fantastiskt lärorik resa det här kommer bli - på alla plan. Jag känner ingen oro, vilket med tanke på omständigheterna av att bland annat inte veta när jag får mitt visum, är aningen förvånande. Helt ärligt, vet jag inte hur jag kan känna sådant här extremt lugn. Men skönt är det. Jag ser det som ett tecken på att jag är redo. De tre veckor som har gått sedan studenten har jag ägnat åt förberedelser både mentalt och materiellt - ja, jag är redo.
No comments:
Post a Comment