Peaceful

21 juli

Åter måndag. Idag var det exakt två veckor sedan jag åkte hemifrån. Det är galet vad tiden flyger fram, gjort så mycket men ändå så lite. Känslan att ha ett år framför sig är i ärlighetens namn fantastisk. Man slipper stressen av att behöva hinna det och det, man kan ta det lugnt, sitta och ha tråkigt en dag utan att det gör något. Tyngre dagar får man försöka tänka på att de tunga dagarna även finns hemma – vilket gör livet enkelt igen, due to the fact att man sitter i Afrika. 

Jag måste ursäkta mig och rätta till ett missförstånd angående slagen i huvudet och klådan från perukerna som kvinnorna bär. Mbali, frun i huset, förklarade att detta även sker när håret är flätat. Värmen gör att det lätt börjar klia i hårbottnen, särskilt ju längre det går mellan ”tvättvarven”. När håret är flätat tvättar hon max en gång i veckan meddelar hon - Shit vad skönt, tror jag ska ha håret flätat för all framtid. Får se hur länge detta uttalande håller… Flätorna från i fredags åkte ut idag, kunde inte riktigt med att gå en vecka utan att tvätta det. Kanske tar det hela step by step liksom med allt annat.

För att undvika att förstöra frisyren, oavsett om det är flätor eller löshår, genom att klia med hela handen används en Hlokoloza. Det liknar en stor metallnål, som de sätter fast i håret och går runt med där. Mycket smidigt, varje gång det kliar tar man ut nålen och kliar sig innan man sätter tillbaka den igen. Mdu tyckte jag skulle införskaffa en, men Mbali var skeptisk till om den kommer stanna i mitt hår ”Her hair is too soft”. Dreadlocks är också väldigt vanligt både bland kvinnor och män. Det skapar ”volume” och läckra effekter när de knyter/flätar/stylar håret, berättade Mbali. Dreadlocks tror jag dessvärre är ett steg för långt för min del – but never say never eller vad man nu säger.

Sitter nu i den skumma belysningen i min lilla hydda. Utanför hörs ljudet av trummor och sångröster. Måste vara granngården. På något sätt känns ljuden så ”Africa”. Någon gång hoppas jag de drar fram trummorna här också. Enligt alla på kontoret kommer hela tillvaron att lysa upp om bara någon månad. Första september välkomnar de den officiella våren, vilket betyder happiness för majoriteten. Fram till dess går alla omkring halvsjuka och fryser, precis som vi gör under vår vinter. Skillnaden är väl att vintern här är som varm sommar för mig, med temperaturer kring 26 grader under dagarna… Kvällar och nätter kan visserligen bli relativt kalla, men inte mer än relativt.

God natt Afrika och tack för ännu en dag. Bilden nedan togs kring 16.30 snåret. Redan fem på eftermiddagen är det natt. Afrikansk natt är som att gå in i en garderob och stänga dörren.  Svartare än svart, vilket gör att stjärnhimmeln blir desto mer framträdande. Har nog aldrig sett något så vackert som stjärnhimmeln här. Lägger man sig på marken och ser upp, känns det som man håller på och drunkna, försvinna bort till oändligheten. Luften är frisk och klar, ren från avgaser. De enda ljuden som hörs är cikadorna och avlägsna trummor och sånger. För att beskriva det med ett ord, vill jag säga: Peaceful.