30 juli
”Oh do you miss home?” ”No”. Denna konstanta fråga om hem,
saknad, familj, vänner. Det må låta hårt, men ibland kan man inte tillåta sig
att sakna och låta tankarna vandra för långt hem. Om jag skulle låta tankarna
ränna iväg till allt jag har där hemma redan efter några veckor, hade beslutet
att åka hit inte varit det rätta. Tänk då vilket vrak jag hade varit om några
månader! Självklart är det tufft när man flyttar hemifrån. Det är naturligt att
man ibland saknar, men då gäller det bara att göra något annat för att få
tankarna att byta spår.
Jag har tagit ett beslut att åka till andra sidan
jordklotet. Det är ett beslut som fortfarande känns aningen läskigt, galet men
hur häftigt och bra som helst. Vem har sagt att förändring är dåligt? Lätt? Förändring
ska kännas, annars är det ingen förändring. Det hade inte varit en riktig flytt
heller om jag ringt hem varje dag. Ska man göra något måste man go all in. Särskilt
när organisationen jag står för trycker på att man måste ”decide” och ”Go for
your dreams” – då måste ju jag som ambassadör också göra det!
Detta betyder nu inte att jag älskar min familj och vänner
mindre – snarare tvärtom. Som jag skrev igår, äkta relationer finns alltid
kvar. Jag kan vara fysiskt ensam, men jag kommer aldrig vara mentalt ensam. Nu
och även under de veckor som gått känner jag hur detta tankesätt ger mig mer
lugn, och får mig att hantera svåra situationer bättre – även om det inte
alltid blir exemplariskt, men man är ju inte mer än människa. Jag kan känna
större glädje för mina vänner och familj, när jag ser dem göra saker hemma som
jag själv älskar att göra. Wow vad fantastiskt för dem! Det gör mig glad att se
dem gå på stranden, äta glass, heja på lillebrorsans tennisbravader – inte
avis. Avundsjuka är just vad ordet uttrycker: en sjukdom som äter upp och
förstör.
Tänker på något som en av mina vänner pratade länge om i
helgen. I Sydafrika, eller kanske snarare ska säga i the rural areas, tror man
fortfarande starkt på demoner och häxkraft. När någon bli sjuk går man inte
till sjukhuset först, utan till en traditional healer. Lika mycket som de olika
ärren man ser befolkningen i Hluhluwe, Mbazwana och andra rural townships bära
är för att visa vilken ”stam” man tillhör, är de också tecken på traditionel
healers läkekonst. Det fascinerande är att det många gånger fungerar. Tankens
kraft kan vara starkare än det fysiska. Detta bevisas många gånger i
psykologiska experiment kring placeboeffekten. Tror man tillräckligt starkt på
att en viss tablett, dricka eller behandling ska ha en viss effekt får den det
också. Trots att jag anser mig själv vara väldigt öppen för olika beliefs, är
det ändå svårt som västlänning att ta till sig allt vad gäller demoner och
magi. Många bär flätade band med olika symboler hängandes kring höfterna. Dock
är detta inget man ser om man inte pratar om det, och de väljer att ta fram det
och visa - det ska ha kroppskontakt och hänger/sitter därför innanför kläderna.
För att knyta tillbaka till avundsjukan - avundsjuka är ofta
anledningen till att man insjuknar. Har man något som andra kan tänkas vilja
ha, måste man akta sig. Har man en vän från Sverige, måste man skydda sig. Wow,
undrar om det är fler som bär band runt höfterna för att de är i min omgivning…
Jag frågade stilla om jag också behöver akta mig för demonerna. ”No you don’t,
because you are from a different culture” – det var ju skönt i alla fall! Men
tar ändå med mig allt vad jag fått höra och kontentan – var inte avundsjuk både
för din egen, andra och demonernas skull!
No comments:
Post a Comment