11 juli 2014
Fredag eftermiddag, kan knappt tro att det redan är helg! Om
tiden ska flyga förbi såhär snabbt måste jag sluta sova och använda tiden till
att reflektera. Varje dag, trots att tempot inte går att jämföra med hemma, är
det så många intryck och framförallt många nya fraser jag försöker lära mig.
Kan erkänna att jag inte kommit igång med planen att lära 10 nya glosor per dag
– men jag har inte behövt det. Mina kära team mates på kontoret har fått någon
flipp och pratar nästan bara Zulu med mig pga av min introduktion: ”Ngiyafuna
isiZulu” ”Jag lär mig Zulu”. Kanske inte var ett så smart drag – fast samtidigt
WOW vad jag har lärt mig mycket bara under några dagar.
Mdu är min största lärare hittills. Även igår satt han och
höll mig sällskap under middagen trots att han inte kände sig riktigt hundra.
”It’s because of the cold” Okej svarade jag, du ska nog inte åka till Sverige
under vintermånaderna... Han bara skrattade, han förstår inte hur vi kan leva
där uppe. Han stannade en bra stund, och efter ett tag kom en av hans kusiner
in och ville vara med i samtalet. Mdu jobbar som guide i byn Nompondo – kan inte
bli bättre. Igår pratade vi länge och väl, då han stannade ett bra tag efter
jag ätit klart. Han påstod att han behövde ladda sin telefon, men jag tror han
tycker det är rätt spännande själv att höra om Sverige. Han berättade om hur
tyskar, italienare, amerikaner och svenskar tackar honom efter en guidad tur på
olika sätt. Vilka knep han har för att sälja in sig, hur han försöker lära sig
hälsningsfraser på de olika språken etc. Han medgav dock att han är tveksam
innan han säger Guten Tag till de tyska gästerna – de kopplar ofta inte förrän
långt senare att han inte pratar tyska, utan börjar langa den ena tyska
meningen efter den andra. Om ni träffar Mdu kommer ni förstå hur han kommer
undan med det. Han är en riktigt ”smilpropp”, alltid med ett leende på läpparna
och ett ”Hey beautiful” hängande i luften. Med andra ord urtypen för hur de
flesta män jag möter här beter sig. Blev tillsagd innan jag åkte hit att inte
lita fullt ut på någon. Det är inga större problem, för det leendet får en mest
att skratta, inte tro på vad som kommer ur den. Däremot lär man sig otroligt
mycket om livsstilen här. Hur man förhåller sig till varandra osv.
Igår eftermiddag berätta Dumsani om hur relationer fungerar.
”They must stay a secrete for the parents”. Så fort en man eller kille
presenterar sin flickvän för sina föräldrar förväntas han börja samla ihop till
Lobola. Lobola är det samma som hemgift, vilket diskuteras mellan de olika
parternas föräldrar. I stora drag innebär det att mannen ska betala 11 kor till
flickans familj som ett tecken på att han kan försörja henne. I Namibia bl.a.
har Lobola just tagits bort från lagen, men diskussionerna om att göra likadant
i Sydafrika leder ingen vart pga den starka Zulu och Sotho kulturen. De är de
folkgrupper i Sydafrika som har flest restriktioner.
Som exempel, om några minuter åker jag med Dumsani till
grannstaden Mbazwana, för att träffa några vänner över helgen. Men två av dem
kan inte ses redan ikväll pga av att de ska till kyrkan imorgon och har därav
inte tillåtelse att träffa flickor kvällen innan - oavsett om de bara ska sitta
och prata. De får inte heller äta tillagad mat på hela dagen innan och fram
till 18 på lördagskvällen. Alla sådana här ritualer är väldigt främmande för
mig, men samtidigt så spännande och intressanta. ”There are things, no matter
how much you want to do it you cannot”, uttrycker Dumsani. Så länge du inte är
gift anses du fortfarande som barn oavsett ålder och måste därför följa ordern
hemifrån. Trots att du kanske har barn med en kvinna får du inte bo tillsammans
med henne, hur mycket du älskar henne, förrän du betalat Lobola och ni är
gifta.
Då tänker man – ah men om man inte är redo för att
introducera sin tjej hemma och senare gifta sig, varför har de flesta barn? Jag
vet inte svaret på det mer än bristande användning av skydd under samlag. För
de flesta män i min omgivning är detta fallet. Trots detta, är det fullt
naturligt att se sig om efter fler kvinnor… Polygami, hmm tror jag aldrig
kommer förstå konceptet fullt ut. Men det behöver jag inte heller, min blivande
man var han än finns i världen, kommer aldrig tänka tanken att skaffa sig en
annan – Lets say I’m a handful like it is.
No comments:
Post a Comment